De flesta strävar efter lugn och frihet att kunna vara sig själv. Men ofta motarbetar vi just det vi egentligen vill. Och lösningen är alldeles för enkel för att vi ska tro att den är sann: Var uppmärksam på det som behöver göras och gör det. Där hittar du lugnet. Krångligare än så är det inte.
Var närvarande i ditt liv. Var här och nu. Den sanningen har upprepats många gånger, inom filosofin, psykologin och våra andliga traditioner. Och gång på gång vittnar människor om att de har hittat lugn i livet genom att sluta sträva så mycket och börja vara här och nu.
Ändå gör vi sällan så. Vi fortsätter att leva i det förgångna eller i framtiden. Vi strävar efter mål som är omöjliga och idéer som egentligen bara är fantasier. Och vi kräver ett visst bemötande av omvärlden annars blir vi kränkta. Ovan på detta vill vi även att omvärlden ÄR annorlunda på det vis just vi vill att den ska var på och att den ger oss de mål som vi själva har satt upp. Så såg mitt liv ut i mångt och mycket.
Men vi är en enda organism. Vi är en enhet. Och där ingår människor, djur, natur, materiella ting och immateriella ting. Vi är sammanknutna och i ständig intraaktion med varandra. Det den ena gör påverkar helheten i en oändlig oöverskådlig kedja. Vi är ett oskiljaktigt ekosystem helt enkelt.
Därför blir det problem, främst för oss själva, när vi enbart ser till hur vi vill ha saker. Då försöker vi leva som om vi inte är en del av den stora enheten. Vi försöker gå emot verkligheten. Och det skapar friktion och en känsla av separation i våra egna liv.
Orsaken till vårt motstånd är att vi övertygat oss om att medskapande med Livet i stort kommer att förgöra oss och vi kommer att bli utnyttjade. Vi måste se om vårt eget hus för att bli lyckliga.
Någon gång under uppväxten har vi blivit övertygade om att detta är sant och vi har skapat en hel personlighet som ska skydda oss från att gå under. Det har gjort att vi främst strävar efter att göra oss lyckliga enligt idéer som vi ställt upp utan att vara i samklang med enhetstanken. De idéer vi ställt upp är istället i samklang med idén om att ensam är stark och att var och en måste förse sig själv om det ska bli nåt. Men idéer går att byta ut.
Det vi inte ser och vill erkänna är att vi skapat en omöjlig kamp. Vi hör ju ihop oavsett om vi vill tro på det eller inte. Och då kommer vi obönhörligen att hamna i konflikt med alla andra som lever på samma sätt.
Istället för att vi lever som om vi är en enhet, lever alla som om vi vore autonoma separata länkar. För vi tror att vårt inre lugn är beroende av att just vår länk har just så som vi vill ha det.
Men vårt inre lugn är beroende av hur väl vi är i balans med helheten. För den synkade viljan är den enda som kan ge bestående inre lugn. Men det här är något som måste upplevas för att vi ska tro på det. För det går rakt emot allt vi oftast tror på. Och enda vägen dit är att prova.
Om du vill prova
Sri Nisargadatta Maharaj, en indisk andlig vägledare, har sammanfattat det nödvändigaste: ”Var uppmärksam på vad som behöver göras och det kommer att bli gjort. Var närvarande och stilla.”
Det funkar. Men min egen väg dit hände av en slump. I höstas när jag fattade´ mitt beslut att bara flyta med i livet visste jag inte att det faktiskt skulle ge det lugn och en känsla av frihet jag längtat efter. Jag trodde att det eventuellt var ett sätt att ändå uppnå lycka på det sätt jag bestämt att den skulle se ut. Därför blev jag förvånad över klarheten, stillheten och lugnet som uppstod. Och att jag äntligen kände mig tillfreds och lycklig – oavsett vad som hände.
Nu fortsätter jag att flyta med och säger jag tyst till mig själv varje gång jag känner motstånd, att jag antingen bara ska acceptera eller förlåta det som händer, eller agera på det jag känner behöver bli sagt eller gjort – och INTE hålla tillbaka av rädsla för att ta plats, säga emot eller lyfta något obekvämt.
Jag försöker vara uppmärksam på det som behöver göras. Det är allt. Egentligen är det just så enkelt. Sju månader senare, efter att jag påbörjat mitt experiment, tror jag att jag kan slå fast detta för mig själv.
De gånger jag krånglat till det igen är när jag gått i försvar för något jag upplevt varit hotat. Men när jag sansat mig och tagit de obekväma samtalen för att ta reda på vad som egentligen hände, visar det sig att min idé inte stämde. Personerna ville inte alls avvisa mig eller vad jag nu trodde att det handlade om. De försökte bara i sin tur försvara en idé om att de var hotade. Ja, ni hör.
Därför tror jag inte på mina gamla idéer och mål längre. Nu tror jag att svaren på vad som kommer att göra mig lugn och fri i mig själv väntar i mötet med allt och alla, i mötet med helheten. Jag har inte ensam svaren.
Och det jag säger kanske kan nog väcka ilska om man upplever depression, svår ångestproblematik eller har det ekonomiskt svårt. Vilket är begripligt. Om man har hamnat djupt ner i de typen av problem är skutan man ska vända större. Men att i små, små steg möta verkligheten som den är, hur den än kan se ut, om det än är svåra tankar, hopplösa problem eller vad det kan handla om. Var uppmärksam och försök se det lilla, lilla du kan göra just nu för att gå Livet till mötes. Det kan handla om att gå upp ur sängen. Att ringa ett samtal som behöver ringas. Trots att du känner motstånd.
Bortanför idéerna och de snurrande tankarna väntar en ström som vi kan kliva ner i, och när vi väl är där kan saker börja flyta av sig självt utan att vi behöver anstränga oss så mycket.
Hoppas fler vågar prova.
Foto: Abishek Koli/Unsplash