I det existentiella förhållningssättet ses inte livet som ett problem som ska lösas, kontrolleras och diagnostiseras. Livet ses som något som ska levas.
Som människor delar vi en rad grundläggande villkor som vi måste förhålla oss till under livets gång. Livet består av både frihet och ansvar, glädje och lidande, kärlek och ensamhet, framgång och motgång, dödsångest och livskraft. Lika ofta som livet känns sprudlande och fantastiskt, kan det kännas motigt och ångestskapande. Avgörande är om vi kan hitta mening. Då klarar vi det mesta.
”Han som har ett varför att leva,
kan bära nästan vilket hur som helst.”
Friedrich Nietzsche
Det existentiella samtalet vilar på filosofisk och fenomenologisk grund. Det betyder att samtalen har ett utforskande förhållningssätt. Inget tas för givet. Med nyfikenhet och öppenhet angrips frågan, temat eller dilemmat från olika håll. Man frågar sig hur något egentligen är, inte hur det borde vara. Lyssnande och berättandet/beskrivandet är centrala komponenter. Målet är att komma bortom självklarheter och förutfattade meningar och se något i ett nytt ljus. Förhoppningsvis kan vi då se skillnad på vad vi själva står för och vill och vad som är omgivningens ideal och förväntningar.
I samtal med andra kan vi få nya perspektiv och se saker med andra ögon. Bara det att sätta ord på något kan ha ett värde.
I samtal med andra kan vi få nya perspektiv och se saker med andra ögon. Bara det att sätta ord på något kan ha ett värde. Att reflektera kring livet och göra värderingar och synsätt tydligare gör oss tåligare och starkare och det kan minska vår existentiella ensamhet. Livet kan bli enklare att leva när det stormar.