UA-145057765-1 Vi behöver en själslig u-sväng – EXISTENSIS

Vi behöver en själslig u-sväng

Det går inte längre. Världen och människor far illa. Alla känner att människan måste göra annorlunda. Men jag tror inte att något kommer att ändra sig förrän människor förändras på djupet. Det krävs en grundlig själslig u-sväng. Och den behövs NU. Är du redo?

Vi lever i en orolig tid. Många människor känner sig uttråkade, överväldigade eller olyckliga och överallt råder väpnade konflikter eller i alla fall en ökad militär spänning. Det kommer larm på larm om att ekosystemen far illa och arter utrotas.

Desperat söker nationer att införa nya medel att kontrollera utvecklingen på samhällsnivå och globalt; avtal, lagar och planer, samtidigt som en stor del av politisk ledning rycker på axlarna inför det de kallar marknadskrafterna, en attityd som låter skrämmande lik forna tiders uppgivenhet inför nyckfulla gudar. I slutändan är det mycket lite som egentligen förändras utan marknadståget fortsätter i stor utsträckning att gå åt samma håll.

På det individuella planet finns en annan trend. Där vill vi flytta ut på landet, odla, sluta konsumera så mycket, börja med yoga, meditation eller olika principer som ska få bukt med det som känns svajigt i livet. Men sjuktalen har inte minskat och konsumtionen har knappas ändrat på sig särskilt mycket. Något är fortfarande skevt även i de här försöken att förändra livet. Vi försöker men det funkar inte så bra.

Vad är roten?

Problemet, både på samhällsnivå och individnivå, är att människan – särskilt i västvärldens rationellt orienterade – fortsätter att stärka den sida i oss som fått växa till de senaste århundradena och verkligen eskalerat under modernismens era. Vi göder det Carl Jung och olika andliga traditioner kallar Egot. Och vi verkar inte kunna hindra oss. Någonting hände långt före år 0 som skapat den obalans som lagt grunden för de problem vi ser idag. Oklart varför det blev som det blev, men om vi inte går till källan av problemet kommer inget att hända.

Det som är Självet, vår autentiska källa, har istället fått falla i glömska på bekostnad av Egot. Självet är vad Jung kallade det jag syftar på, men hon går under många namn: själen, hjärtat, sanningen, visheten, helige ande, logos, atman, shakti, qi, intuition.

Självet är en kraft som står fast förankrad i helheten, en slags kunskap som har överblick och som kan ge impulser som vi inte riktigt begriper men som känns rätt. Och det fina är att vi alla bär en gnista av samma källan inombords. Vi känner och hör henne ofta, men vår hjärnas rationella sida kör ofta över henne, av rädsla, girighet eller högmod.

Jag tror att det är vår kollektiva slagsida åt Egot som skapat den rovdrift och girig själviskhet som ligger bakom problemen jag beskrev ovan, både på samhälls- och individnivå. Och att det är dags nu att göra en själslig u-sväng och låta Självet ta över rodret och låta Egot bli den tjänare den är bäst lämpad att vara för att få balans igen. Men då behövs en förändring på individnivå. Var och en behöver börja träna sig i att låta helheten tala istället. För att nå dit behövs outtröttlig träning i att öva upp omdöme och urskiljningsförmåga igen. Egot behöver lära sig att vara tyst, böja sig och överlämna sig till Självets röst, och låta henne komma till tals.

Hälsosam eller ohälsosam balans

Ett återkommande tema under den Indienresa jag just kommit hem från har varit det som gamla tiders läror uttrycker som det feminina och maskulina som två balanserande krafter. Och då pratar jag inte kön. Kön är oviktigt här. Begreppen är ett sätt att beskriva de två olika krafterna i vår västerländska tradition. Hinduismen har istället kallat det shakti/shiva och taoismen yin/yang (fastnar man i att man har svårt för orden bör man utforska en stund vad det beror på, vad man laddar dem med).

Alla de andliga lärare, både levande och döda, som jag kommit i kontakt med vid ashrams, satsangs och vid den experimentstad vi besökte (Auroville) har alla betonat vikten av att återvända till det feminina. Och vad betyder då det?

Först och främst är det viktigt att inse att det feminina och maskulina är något som är verksamt i alla och allt (och, ja, oavsett kön). Det är två principer som var och en för sig innebär två olika saker men de kompletterar varandra i en asymmetrisk relation där de maskulina kraften ska vara lyhörd och följa den feminina (”know the male, but stick to the female”, som det står i Stephen Mitchells översättning av Tao Te Ching). Tvärtom hur det fungerar idag alltså.

För att krångla till det kan både det maskulina och feminina kan vara hälsosamt eller ohälsosamt. När det feminina eller maskulina styrs av Egot styrs det av en idé som bygger på rädsla och försvarsmekanismer och syftar till att ge makt och fördelar till individen. När det feminina och maskulina är hälsosamt och i balans styrs det av Självet, som källan till allt liv och som är detsamma i allt och alla, och som har helheten och Livet självt i fokus.

Vårt Ego kan alltså av olika skäl håller tillbaka någon egenskap i endera princip eller båda för att det hoppas stärka sig självt. Vi har alla ett Ego som bestämt att vi har vissa så kallade goda sidor att leva upp till och vi har dåliga som vi helst ska glömma. Och det kan påverka hur vi låter de olika principerna i oss verka.

Det maskulina brukar beskrivas som ett kalkylerande, rationellt tankemönster med egenskaper som logik, struktur och en dåd-, talar- och fixarkraft. Det är en separerande princip som vill skapa ordning, kategorisera, sortera, dra upp gränser och bryta ner i delar. Den är målinriktad och byggande, men också självbevarande.

Det feminina är istället receptivt, lyssnande, närande, intraaktiv, givande, medkännande, relationell, kroppslig, och förankrad i helheten. Principen enande och sätter helheten främst. Till sin hjälp har det feminina har ett kreativt, utflödande, födande och inkännande sätt att vara. Det är en rörelse som sätter Livet främst, och som inkluderar allt där.

På både individ- och samhällsplan har en kultur och skolform stärkt Egot till att påverka det maskulina till att antingen försvaga sin dåd-, talar- eller fixarkraft av rädsla och för att få bekräftelse i ett socialt sammanhang, eller på ett forcerat sätt bryta sönder och arbeta efter en logik som syftar till att ge en person eller en grupp fördelar.

Människan har också tappat känslan för liv och helhet när Egot fått skapa obalans i de feminina principen. Kreativiteten och inlyssnandet har fått stå tillbaka för en rationellt uttänkt plan som inte tagit hänsyn till en specifik faktisk situation och dess komplexitet. Vi har också tappat att det viktigaste av allt är det relationerna och att alla mår bra i sina liv – annars blir det inte mycket liv att ha.

Resultatet blir brist på positivt agerande eller konflikter och en rovdrift på människor och planet. Vi forcerar och agerar utan att vara förankrade i Livet självt. Och vi stannar inte upp och ser varandra. Kort sagt: vi fungerar inte som en enda organism utan som autonoma öar. Tänk dig själv om cellerna i vår kropp skulle göra så!

Det som behövs är att Egot lär sig sin rätta plats. Att den kan bli en kraft som tjänare till Självet och balansen mellan det maskulina och feminina i oss. Vi behöver också lära oss att stanna upp, stilla oss och låta den subtila rösten från hjärttrakten som kommer från Självet (atman, källan, anden, intuitionen) få komma till tals. Vi är ovana att känna igen de här impulserna. Det krävs förmodligen massor av träning. Men en snabb och daglig övning man kan ha är att låta tanken böja sig för centrumet i hjärtat. Egot i oss är starkt och inte vad att ödmjuka sig och vara en hjälpare.

Ett skifte – en rörelse

Många saker i mitt liv har samlats ihop till en mittpunkt där något har börjat gro. Jag har känt att det är dags att sluta vänta in. Något ska inledas. Under en meditation formades en tanke: sätt igång en rörelse. Genast ställde in maskulina sida frågan: Hur? Svaret var att det är dags att samla människor. Exakt vad det betyder vet inte jag. Och det behöver jag inte veta. Det viktigaste är att jag är på det klara med att det behövs en själslig u-sväng i människor, och att det är vad Existensis ska rikta in sig på. Jag vill vara delaktig i att få balans igen och att bidra till att människor börjar verka utifrån Livet självt igen (sen är såklart mitt Ego inne och försöker kapa alltihop på olika sätt, men nu vet jag hur egot kan stävjas snabbare).

Om någon känner sig manad när de läser det här kan ni ju höra av er. Så får vi se vad vi kan hitta på. Inget kommer att börja ta form förrän det finns ett nätverk. Och sen kan det innebära förändringar på den plats där du är – eller i dig själv – eller så gör vi kanske något tillsammans. Till saken hör såklart också att jag har ett sabbatsår just nu, och jag tror att det är klokt att låta det få gå till sitt slut innan jag gör något större. Men prata kan man alltid.

(PS: Den som följt mina texter minns att jag skrivit om detta tidigare också, för några år sedan. Jag kände mig lika redo då att ansluta mig till en befintlig rörelse som vill stärka det feminina. Problemet blev sen att jag såg att den tyvärr fortfarande såg att det främst var män som skulle stå för det maskulina och kvinnor för det feminina, och de skulle gärna ha perfekta kroppar och göra sig på bild i sociala medier, det kändes inte sant så jag backade tillbaka och lät Livet ha sin gång lite till. Och nu känner jag mig trygg i att det jag gör inte behöver följa något som någon annan gör.)

Foto: Justin Luebke/Unsplash

Lämna ett svar