UA-145057765-1 Ro att låta sikten klarna? – EXISTENSIS

Ro att låta sikten klarna?

Vi lever i en hektisk tid där utveckling, framsteg och resultat helst ska levereras dagligen. Inträffar en kris i vårt liv, eller om livet går in i stiltje, vill vi snabbt ”gå framåt”. Men har vi för bråttom? Pressar vi fram något som inte blir bra?

I sin bok Tio tankar om tid skriver Bodil Jönsson om ställtid. Ställtid kallas den tid det tar att förbereda inför ett arbete som ska göras, sådant som att byta om, plocka fram verktyg eller material som behövs.

Men Bodil menar att det också finns intellektuell ställtid. Att hjärnan behöver förberedelse för att kunna klura ut vad man behöver göra. Hon berättar att när hon har en deadline för ett skrivarbete som närmar sig brukar hon ofta upptäcka att hon blir mindre produktiv på jobbet. Istället kommer hon på sig med att diska, städa eller påta i trädgården medan deadlinen kommer närmare. Men så plötsligt lossnar det mitt i ett spadtag, och hon vet exakt vad hon ska skriva. Det tycks som om hennes hjärna behöver den där tiden för att verka innan hon kan lösa ett problem. Att den liksom helst jobbar i det tysta. Helst utan att hon märker det.

Det finns såklart en massa tillfällen när det är läge för snabba beslut. Men jag tänker att vi stressar fram så mycket idag, pressade av produktivitet och effektivitet att vi kanske går miste om de tillfällen när vi skulle må bra av att avvakta lite.

Jag tänker på alla gånger när framtiden känns oklar. När vi inte vet åt vilket håll vi vill vända oss åt. Eller när vi är fullständigt less på vår nuvarande tillvaro men inte vet vad vi vill göra istället.

Ibland kan det vara bra att be någon annan än dig själv att ställa oväntade frågor till dig. Någon som nystar och drar i de lösa tåtar du har. Att låta någon spegla dig och det du säger kan också ge ny klarhet.

Någonstans inom oss tycks svaret finnas. Ett suddigt mörker bortom allt vi tror oss veta, där lösningen plötsligt träder fram ur skuggorna. Carl Jung skulle förmodligen ha kallad det för det undermedvetna. En troende människa skulle kanske hänvisa till Guds röst. Oavsett vad svaren kommer ifrån verkar nyckeln vara tid.

Är du villig att ge dig tid? Även om oro, frustration, tristess eller ångest river i bröstet? Har du tålamod att låta sikten klarna?

Har du ro att inte föregå livet?
Att inte vada ut i grumligt vatten,
utan vänta tills klarhet uppstår,
och nästa steg blir tydligt?

– SW

Lämna ett svar