Vad göra med all tid? Vad göra för att inte fastna i oro?
Kriser har ofta den effekten att de river ett hål i vardagens osynliga väv. Det är oroligt, smärtsamt och ovisst. Men revan öppnar också upp en möjlighet. Krisen är livet som ställer en fråga till oss: Lever vi livet fullt ut? Lever vi det rätt utifrån vad vi tycker är viktigt? Har vi byggt det liv vi vill leva? Tar du tillvara det som är gott i ditt liv?
När nu konserter, krogar och andra evenemang stängs ner eller inte känns så lockande längre finns det tid över. Varför inte använda den till att upptäcka ditt eget liv? Där i din avskildhet: Vad känns viktigt? Vad längtar du efter? Vad finns att njuta av?
Och även om möjligheterna att förströ tid är oändliga – via datorn och smart-tv:n – passa på att prata med vänner och familj om vad oron ni känner betyder egentligen. Om ni upplever besvikelse över samhället, fastna inte bara i kritik och bedrövelse, fundera också över hur ni skulle vilja ha det. Ändrar det ni kommer fram till hur ni ska rösta framöver?
Men passa också på att njuta av stillhet och tystnad. Och att se all skönhet omkring dig. Vi pratar, pratar och pratar annars. Nu är tid att bara uppleva. Att lukta, känna och se ditt liv.
Kort sagt. Glöm inte att njuta av allt som är vackert. Skönhet är viktigt.
Marssol. I den spensliga björkens tunna skugga på skaren kristalliseras luftens frusna stillhet. Då – plötsligt – koltrastens trevande lockton, en verklighet utanför din egen, det verkliga. Plötsligt: paradiset från vilket vi stängts ute av vår kunskap.
Dag Hammarskjöld, ur Vägmärken, 1963