UA-145057765-1 När livet är redo – är du det? – EXISTENSIS

När livet är redo – är du det?

Plötsligt verkar livet för bra för att vara sant. Möjligheterna är många. Det finns en chans att må bättre eller att få det bättre. Ändå backar du ur och gör tvärs emot mot vad du borde. Visst känns det igen? Varför gör vi så?

Jag följer det fantastiska Instagramkontot @broderauttexten. Idag berörde Gisela (som brodösen heter), på sitt träffsäkra vis, något som jag möter ofta: människors rädsla att välja det som är bra för dem. I ett av sina broderier har Gisela vänt på den kända Bergmandialogen mellan Döden och Max von Sydow ur Det sjunde inseglet. Istället för Döden är det Livet som dyker upp (genialiskt!):
”- Jag är livet. Jag har kommit för att hämta dig.
– Det var på tiden.”

Tack Gisela på @broderauttexten för lån av bilden! Längst ner på sidan hittar du länkar till mer av hennes klokheter.

Nu hakar vi inte alltid på lika muntert, som i broderiet, när Livet dyker upp med nya möjligheter. Hur ofta vänder vi inte istället ryggen och kramar hårt om det välbekanta. För det kan vara obehagligt att förändra och att förändras. Vem vet hur det ska bli? Det kommer väl ändå gå åt helvete, för det gör det alltid, och så vidare.

Säkert kan du dra dig till minnes flera tillfällen under livet där du backat ut ur viktiga vägval? Kanske fick du förfrågan om ett jobb men hittade argument att säga nej? Kanske hade du en fin partner, men gjorde något som sabbade alltihopa? Kanske fanns alla tecken där på att något i ditt beteende inte fungerade, men du valde ändå att inte ändra på något?

Vi människor är rädda för misslyckanden. Men vi är minst lika rädda för att lyckas. Om vi byggt hela vår identitet på att vara den som det går åt helvete för, den som alltid säger nej och inte orkar eller den som är perfekt och aldrig gör någon illa, vem blir vi då om vi gör annorlunda?

Inom existentiella psykologin och filosofin pratar man om exilupplevelsen som en allmänmänsklig upplevelse. Även om vi inte flytt ett land, kan vi alla under livet befinna oss i liknade situationer där vårt gamla JAG inte längre fungerar. Vi kommer till en ny plats där saker fungerar annorlunda.

Det kan vara när vi byter jobb, tillfrisknar från en sjukdom eller blir singel efter 20 år. I den nya situationen vet vi plötsligt inte hur vi ska vara eller hur vi ska prata språket som pratas på den nya platsen i livet. Framför oss väntar nya roller. Sådana vi ännu inte fått manuset till. Hur är man till exempel en som har jobb? Hur ska vara när man är en som har god hälsa? Hur är replikerna för en som är nöjd med livet? Vem är jag om jag inte kan gnälla på oförätter som görs mot mig? Vem är jag om jag inte är en sådan som predikar hur man ska leva rätt utan är den som gör fel? Vem är jag om jag mår bra för det mesta?

Det är lätt att föreställa sig obehaget att gå från en bekant situation och rakt ut i ovissheten. Vi har alla fått prova på det, i stort eller smått. Det skapar olust, ångestfladder, osäkerhet, dålig sömn, dålig självkänsla. Rösterna som skriker att du ska låta bli är många. Kreativiteten sprutar och du kommer upp med massor av undanflykter.

Vi må backa undan några gånger. Men livet fortsätter oförtröttligt att öppna dörrar och lägga möjligheter framför dina fötter. Du får alltid nya chanser. Men hur ska du bli redo att ta dem?

Det enda du kan göra för att minska obehaget är att öva dig på tanken att inte veta. Det är som att lära sig cykla. Du måste upp och prova, trots att du inte vet hur man gör. Det är själva grunden i lärandet. Små barn vet det. De tvekar inte att resa sig upp och testa att gå, trots att de kan göra illa sig.

Vårt problem som vuxna är att vi inbillat oss att det går att skaffa sig tillräckligt med teori först för att undvika obehaget att inte kunna. Men du måste sätta kroppen och känslorna i rörelse. Du måste GÖRA erfarenheten. Något annat finns inte.

Det kan också vara värt att fråga din omgivning. Ibland är möjligheterna tydligare för andra omkring dig. Men ber du om deras uppriktighet, måste du vara uppriktig tillbaka, främst mot dig själv: vad är det som hindrar dig från att säga ja till det som vore bra för dig?

Så är du redo? Följer du med om Livet dyker upp? Vågar du språnget?

All cred och tack till Gisela och Broderauttexten. Tanken är inte ny, men hon fångade den genialiskt. Kika gärna in på hennes hemsida där hon säljer sina broderier: www.broderauttexten.se eller följ henne på Instagram eller Facebook som @broderauttexten.

Lämna ett svar