Ibland ”tappar” jag det. Min kreativitet är som bortblåst. Och jag blir lika irriterad varje gång. Men på sista tiden har jag börjat fatta poängen med att bara ligga lågt och vara. Något vill bli till! Och jag kan inte pressa fram det, men jag kan kliva ur vägen.
Ni vet de där dagarna där man vaknar upp och gnistan inte riktigt vill infinna sig, när energin och kreativiteten åkt på semester. När varken orden eller tanken samarbetar. Jag är där nu.
Min personlighet har liksom gått i ide och jag skvalpar runt i en dimmig soppa. Jag fungerar. Men inte fullt ut. Den elektriska kreativa energi som jag blivit van med, som jag mödosamt har väckt liv i under åren är borta.
Den tjocka dimman gör att mina klientsamtal haltar. Och i den frodiga djungel, där jag hämtar mina idéer till bloggen, finns mest förtorkade och vissna plantor. Det är liksom hopplöst att tänka framåt. Där jag förr hade en klar riktning, är nu min ”väg” sänkt i mörker.
Men den stora skillnaden nu, jämfört med tidigare, är att jag inte sätter igång spinnet av värdelöshetstankar. De är borta. Att jag inte kan tänka klart gör inte att jag är dum i huvudet. Inte heller att jag inte presterar lika bra i jobbsammanhang. Men trots det blir jag lika otålig varje gång det här händer – för det gör det regelbundet.
Irriterat frågar jag mig vad energilösheten beror på. Jag felsöker bakåt i tiden. Har jag jobbat för mycket? Har jag ätit eller sovit dåligt? Ibland är det så. Men ofta går det inte att hitta någon förklaring. Men sen minns jag. Min kropp och hjärna vet. Och de tycker att det är dags för framkallningstid.
Mellanrummen har en viktig poäng!
Jag är övertygad om att de här mellanrummen har en poäng. Vi behöver pauser. Och då pratar jag inte om utmattning som följer på stress. Det jag pratar om har inte med stress att göra. Nej, jag tänker på de cykler som syns runt om i naturen, när träd, djur och växter – ja, hela landskap – går in i ett slags kreativ paus. Och den tror jag vi behöver också.
Det är en tid då kroppen, känslorna, idéerna, uppmärksamheten håller på att gruppera om. Det behövs ny näring. Och i naturen sker det genom att gamla vissna saker dör, multna ner och bli ny näring – inte genom att kasta in nytt. Det behöver skapas ”mentalt” och själsligt utrymme för att frön ska få liv och börja gro. Gammalt behöver brytas ner för att saker ska kunna sätta sig på ett nytt sätt.
Och när en tid har gått kommer plötsligt en dag när skylten tänds. Strömmen slås på och energin och kreativiteten tjoar att de är hemma igen. Det som nyss kändes svårt och håglöst, träder nu fram med klar tydlighet. Och du vet vad du måste göra.
Så när du hamnar i de här svackorna – kalla dem inte ens för svackor! Att kräva att du ska vara på topp hela tiden är ju knäppt. Kalla dem hellre ”att gå i idé” eller ”kreativ sömn”. För inget i naturen kan spotta ur sig nytt hela tiden utan att ta slut på en gång.
Låt excelarken och planerna vänta
Kanske kan man likna de här mellanrummen vid celldelning. Något vill bli. Något behöver regenereras för att det gamla gjort sitt och måste förnyas eller för att det är dags att förvandlas till nästa stadie.
Och våra kroppar löser det pausen med den nattliga sömnen. Precis så är det även med den kreativa sömnen. Låt excelarken och post-itlapparna vänta (älskar dem). Du behöver få fatt i vad som vill bli till först, sen kan du plocka fram din ”doer” och skapa det som ville födas.
Därför. Lyxa till det för dig. Köp hem sådant du gillar att äta. Tala om för omvärlden att du ska dra dig tillbaka. Pretentiöst, jag vet, men vi borde börja göra det till norm.
Kreativa sömnen handlar alltså inte främst om att hämta ny inspiration. Det kan i sig bli en hetsig jakt och ett läge där du går in i tankespinn. Utan det handlar om en paus helt och hållet.
Det betyder inte att du måste ligga i ryggläge hela tiden. Gör saker, men gör dem utan särskilt mål eller en strävan att det ska bli något färdigt. Lek. Driv runt som barn brukar göra. Måla förutsättningslöst. Skriv ord på ett papper. Sortera i lådor, men inte för att det ska bli rent, sortera för att upptäcka. Plocka saker i naturen bara för att du gillar dem. Och, framför allt, ta dig tid att stirra ut i luften.
Så var snäll mot dig. Allt är som det ska. Tids nog tänds skylten.
Foto: Enrico Carcasci/Unsplash