UA-145057765-1 Känslomässiga fantomsmärtor – EXISTENSIS

Känslomässiga fantomsmärtor

Vi säger ofta ”vad är det för mening att gråta över spilld mjölk”. Men priset för att inte sörja och känna färdigt kan vara att du följs av och påverkas av plötsliga känslomässiga fantomsmärtor. Att inte förstå var de kommer ifrån kan göra det svårare för dig att välja rätt väg i livet.

Plötsligt står du där med en frätande outhärdlig smärta inombords. Det som hänt känns som en känslomässig blixt. Och den kan triggas när en person fällt en uttryckt en viss åsikt, eller har bemött dig överlägset. Men det kan även hända när något positivt just hänt; du har fått barn för första gången eller flyttat in i ditt drömhus.

Ofta vet du inte riktigt varför du känner dig obehaglig till mods. Kanske gråter du oförklarligt och du känner dig generad över din reaktion. Sällskapet du befinner dig i frågar undrande, men du kan inte svara vad som är fel.

Det du kan ha varit med om liknar det fenomen som kallas fantomsmärtor, det vill säga den upplevelse av smärta som personer som förlorat en arm kan känna, i den arm som inte längre finns.

Ofta avslöjar den här känslan en tidigare förlust eller ett trauma. Det kan vara sorgen över en anhörig eller att ha blivit avvisad i en relation. Den kan också bottna i ett misslyckande som du en gång upplevt. Det gemensamma är att du förlorat en plats eller person, eller en föreställning om något. Exempel på sådan förlust kan vara förlusten av en förälder, eller ett aktivt liv som gått förlorat efter en olycka. Det kan också vara en föreställning om dig själv som en kompetent person.

Förlusten skapar en störning i det som filosofen Maurice Merlau-Ponty kallade ”kroppsscheman”. Med kroppsschema menade han en slags kroppslig vana som inkodats tidigare i livet. Kroppsscheman är ett fysiskt och känslomässigt sammanbundet rörelsemönster – ett ”vara-i-världen” som Merlau-Ponty uttryckte det.

Kroppsscheman kan vara små saker. Som att kunna sträcka ut handen och stryka ett älskat husdjur eller ett barn på kinden. Det kan också vara en rutin du haft när du kommit hem: att kika i brevlådan, känna med fingrarna i blomkrukorna och sjunka ner i en favoritfåtölj. Kroppsscheman är också ett sätt att vara i relationer med kollegor eller din partner, eller i förhållande till en viss arbetsuppgift.

När den miljö eller den person som tidigare varit kopplat till ett visst kroppsschema försvinner, står du kvar med ett kroppsschema utan mål eller förankring i verkligheten. Trots att du är medveten om förlusten.

Anledning till att du inte förkastar ett obrukbart kroppsschema enligt Merlau-Ponty är att hjärnan väljer att behålla ett gammalt kroppsschema som en öppning mot en framtid där denna kroppsliga vana kan vara användbar.

Precis som den som förlorat en arm förstår du det på ett intellektuellt plan, men precis som den amputerade, har du kanske kvar kroppschemat, och du upplever fantomsmärtor, fast känslomässiga fantomsmärtor.

Ett exempel är en person som just fått veta att jobbet de så gärna ville ha är deras. Glädjen grumlas av en oförklarlig smärta. Något känns inte bra. En person som bearbetat sin sorg efter en förälder vet direkt att obehaget kommer sig av att de fick en impuls att ringa sin döda mamma för att berätta om jobbet. Den med en obearbetad förlust förstår inte vart känslan kommer ifrån. Men smärtan kommer ur ett brutet kroppsschema, i det här fallet, grundat i sorgen efter en förälder.

Du kan också känna det här när du sitter i din nya lägenhet efter en önskad separation från en tidigare partner. Du sätter dig i soffan för att titta på en film och plötsligt kommer ett sting av saknad. Känslan är absurd för du vet exakt varför du ville lämna partner, men den kroppsliga vanan har varit att krypa upp mot partnern för att luta sig emot hen när ni tittar på film, därför uppstår längtan efter just det när du ska titta på teve.

I exemplet med tevesoffan kan ovetskapen om den egna förlusten göra att den personen går tillbaka till partnern, för att hen tolkar känslan som en längtan tillbaka. Att inte förstå varför du känner på ett visst vis, som när du blir ledsen fast du fått ett bra jobb, gör att du kan misstolka känslan så pass att du i det fallet inte tar jobbet, och därmed går miste om en dröm.

Till viss del kan man säga att mycket av vårt levande baseras på tidigare minnen och det är bra att acceptera det och förstå hur det påverkar oss. Så var snäll mot dig själv, ge dig tid att sörja vad det än må vara, oavsett vad omvärlden tycker är rimligt eller inte. Följ din egen kropp.

”Fantomlemmen är alltså precis som den bortträngda upplevelsen en tidigare nutid som inte kan bestämma sig för att bli ett förflutet.”

Maurice Merlau-Ponty

Lämna ett svar