Vi hör ofta att vi ska vara oss själva. Att vi ska vara autentiska. Men vad är detta autentiska själv egentligen? Hur ska vi kunna veta vad något är, som vi inte vet något om? Och varför låsa in oss i ett nytt sätt att vara istället för att vara fria?
En vän utbrast häromdagen: ”Jag känner mig så frimodig! Något har hänt, men jag vet inte riktigt vad.” Och det syntes verkligen att hon kände sig fri, som om allt vore möjligt och som om en tidigare osynlig bur nu var borta.
Och det slog mig att vi kanske gör oss en björntjänst när vi försöker så hårt att hitta oss själva. Kanske låser vi bara in oss i en ny bur när vi lyckats beskriva vårt nya autentiska jag? Kanske är det tillräckligt att uppnå mod att våga vara vad situationen kräver av oss?
Borde vi inte istället bearbeta väktaren vi har inom oss som kontrollerar oss för att vi inte ska göra bort oss, begå fel eller välja fel saker? Och nog vore det bättre att lägga kraft på att väcka liv i vår nyfikenhet, förundran och lekfullhet och att öva på att göra fel, om och om igen, så att det inte blir så dramatiskt läskigt?
”Men då blir det ju totalt kaos”, tänker nog vän av ordningen.
Fast då blir du nog besviken. För jag tror inte att det är någon Pippi vi kommer att släppa lös inombords, utan en väl fungerande människa, bara en som har lite roligare och som mår lite bättre. Det är bara att vi inte vet hur det fungerar än. Vi är så vana att ha bestämt ett färdigt jag som är på ett visst sätt. Och då blir det läskigt att tänka sig att vara utan.
Kanske underlättar det om vi har några livsprinciper att luta oss mot, sådant vi värderar högt och tycker är viktigt, för att få ramar vi kan röra oss fritt inom, så vet vi att det inte kan gå åt skogen? Det kan handla om att vara vänligt uppriktig, att alltid ta ansvar för sina ord, känslor och handlingar eller något liknande. För jag tror inte att friheten kräver brist på ansvarsfullt handlande. Jag tror friheten föds ur ansvarsfullt handlande, bara det vi handlar utifrån är vad stunden kräver, och inte en norm som lagts på oss.
Vad har vi att förlora? Vi kan alltid gå tillbaka till vårt gamla vanliga jag.
Så om du kämpat med att förstå vem du är, prova att rikta om energin till att öva på att vara det stunden kräver. I en situation finns det i alla fall tecken att läsa av. Värre tycks det vara med våra autentiska jag. Vem det är tycks stå skrivet djupt inne i vårt dunkla inre. Lycka till!