”Vem har inte sina hemliga fängelser,
DOM HELDER CAMARA
sina osynliga kedjor?
Så mycket mer hindrande,
ju mindre de syns?”
Plötsligt visar sig det omöjliga vara tänkbart. Det går att sluta handla kläder och sällanvaror. Det går att sluta flyga. Det går att stanna hemma från krogen. Istället rör sig människor mer ute i naturen och jobbar i trädgården och är ute och går. Coronakrisen har visat att det går att ändra många vanor.
Kriser kan ha den effekten på oss. När allt bekant raseras uppstår en reva i vardagen. Ur vanligheten framträder nya möjligheter. Det som inte gick att tänka tidigare kan nu ta form.
Tankens makt är stor. Martin Heidegger kallade väven av förutfattade meningar om verkligheten för Mannet. I den väven rör vi oss som fisken i vattnet. Vi vet hur MAN ska bete sig. Hur MAN bör och inte bör göra i olika situationer? Hur MAN bör tänka. Mannet är allt vi lärt oss om hur vi ska vara människor just i den tid vi fötts in i.
Problemet är att Mannet kanske inte passar oss helt. Mannet är inget vi valt själva. Men vi klarar heller inte av att se andra möjligheter. Föreställningar som också hjälper oss, hindrar på samma gång. Det är svårt att tänka nytt.
Det är där krisen kommer in som en brutal spegel. Efter ett dödsfall, uppsägning eller en separation kan det kännas som om tiden stannar och ingenting är sig likt. Det du tyckt varit roligt är inte längre kul. Det som intresserat dig spelar inte längre någon roll. Du tappar riktningen och ibland känns det som om du tappat dig bort dig själv.
Så hur jobbigt allt än är, under en kris eller i dessa coronatider, ruvar där också en möjlighet. Precis som det gör nu när allt är upp och ner. Vad i ditt eget liv går att tänka nytt? Vad skaver och skulle kunna vara annorlunda?
”Why do you stay in prison,
Rumi
when the door is wide open?”