Första steget i skuggarbete är att utforska sin persona, den du VILL vara. Men de flesta börjar istället med steg två, sina omedvetna mindre smickrande sidor som du INTE VILL vara, de som tillhör skuggan. Risken är då att du blir onödigt hård mot dig själv och att du gör arbetet förblindad av din egen förträfflighet. Se till att du börjar i rätt ände!
Carl Jung ansåg att individuationsprocessen hade en särskild ordning och att man skulle börja med personan. Ordet persona hämtade Jung från de antika grekiska dramerna där skådespelarna använde olika masker för att förstärka en karaktärs egenskaper och skådespelarens röst för en publik. Persona betyder just mask på grekiska och består av en uppsättning idéer om hur vi själva vill framstå, både för oss själva och för andra.
Personan består av föreställningar och beteendemönster som har kommit till i samspel med omgivningens normer och förväntningar på dig som du tror ska ge oss kärlek, gemenskap, bekräftelse, anseende och status i den grupp människor och den kultur vi tillhör. Men personan är även ett skydd och en överlevnadsstrategi, en försäkring mot att exempelvis bli avvisad, hånad, bestraffad, ignorerad eller utfryst.
Varför börja med personan?
Anledningen till att börja med personan kan belysas av berättelsen om den förlorade sonen som vi hittar i nya testamentet. Berättelsen är central i bibeln men de flesta fokuserar endast på den förlorade sonen och inte på den andre brodern. Exakt som vi kan göra i skuggarbetet alltså.
Berättelsen går såhär. Den förlorade sonen plockade ut sitt arv i förtid, han ville inte vänta utan han ville få loss pengarna från gården och göra vad han ville med dem. Han fick sina pengar och slösade snabbt bort dem på vin, kvinnor och sång. Hemlös och utfattig ångrade han sen sitt tilltag. Han insåg att han lämnat ett gott liv för ett ohållbart liv och valde att återvända till gården och pappan som tog emot honom med öppna armar utan att klandra. Pappan ställde till med till med en fest till hans ära. Brodern som stannat på gården och gjort ALLT vad man skulle som en god son blev då bitter och förargad. Han fick minsann ingen fest och ingen tackade honom för att han hela tiden gjort som alla förväntat sig av honom.
”Den ene vaknade ur ett liv i synd. När ska den andre vakna upp ur ett liv i dygd?”
Dom Helder Camara, brasiliansk biskop och poet
Sonen som stannade på gården är personan i oss. Den brodern har aldrig på allvar utforskat om han verkligen vill det livet och om det stämmer överens med hans autenticitet. Istället har han snällt anammat föreställningar och beteenden som han tänker att fadern vill ha. Utan att riktigt veta det har han skapat en persona som till stora delar kan vara falsk och förljugen – han har aldrig reflekterat över det.
En icke-autentisk persona hindrar oss från att bilda egna uppfattningar och göra medvetna val kring hur vi vill leva och vilka sociala kontrakt vi följa. Och som omedveten är personan en stor del av det vi brukar kalla tankeboxen (ni vet den vi förväntas tänka utanför när vi ska vara innovativa och kreativa). Då lever vi våra liv inom och utifrån den här uppsättningen tankar om oss själva utan att förstå att det enda som begränsar oss är vi själva; boxen är ett luftslott! Den förlorade sonen däremot har prövat sina idéer om det fria och vilda livet innan han väljer gården och fadern.
Risken om vi går direkt på att jobba med vår skuggsida, utan att ha kunskap om personan, är att vi fortsätter att dras med en bitter, arrogant och elak sida av oss själva i form av brodern som stannat på gården. För att se på oss själva klart, utan att klandra oss själva, behöver vi först ta i tu med det som förblindar oss. Utan förmåga till medkänsla kan skuggarbetet slå tillbaka mot oss och vi förmår inte stå öga mot öga med våra mindre smickrande sidor utan att drabbas av känslor av värdelöshet.
Så kan du kartlägga personan
Första steget i Jungs individuationsprocessen är alltså att odla en öppen och ödmjuk attityd inför det du tror är din personlighet. Det behövs för att längre fram kunna acceptera väl dolda skuggsidor som annars hade varit för smärtsamt att konfronteras med mot bakgrund av personans idé om hur man ska vara.
Det här är tre områden du kan kika på för att ringa in din persona:
- Kika igenom en gammal jobbansökan eller en profil på en datingssida eller en profil eller ett flöde på sociala medier. Vilken bild av dig själv förmedlar du? Ta ett papper och skriv ner egenskaperna och företrädena som en lista på vänstra sidan av ett papper. Uppdatera listan med de egenskaper och företräden som du vill att andra ska uppfatta hos dig (bry dig inte om att nyansera i det här läget). Fyll sen på med skickligheter och förmågor du vet att du har.
- Gör en egen lista över vilka egenskaper och företräden som värderats högt i din familj? Hur ska man vara för att vara en bra, framgångsrik och beundransvärd person enligt din familj?
- Gör även en egen lista med de egenskaper och företräden som du vet att ditt kulturella sammanhang uppskattar. Tänk även ideologiskt och vad samhället omkring dig har för åsikt i frågan. Läs gärna om Mannet.
När du är klar går du igenom och stryker dubletter eller parar ihop de som hör till samma tema. Var också öppen för att du inte tagit med vissa egenskaper du vill ha men som inte är särskilt smickrande: att du exempelvis vill vara en vinnare, att du vill ses som duktig eller smart.
I nästa steg skriver du något om de känslor varje egenskap eller företräde väcker hos dig i det tomma utrymmet till höger.
Därefter ska du ställa dig de här frågorna för varje rad:
- Är det här något jag gör för att man ska göra så? Om du märker att du tänker på något utanför dig själv, exempelvis en person som kommer att bli besviken/arg/chockad kan det tyda på att egenskapen hör till en förväntan och inte
- Kommer sättet att vara med lätthet eller med ansträngning och jobbiga känslor? Om ja, kan det tyda på att detta inte är autentiskt.
- Tvivlar jag på om jag uppfyller standarden jag anstränger mig att uppnå? Om ja, kan det vara ett tecken på att det mest är en tanke och inte så som du verkligen är.
- Hindrar egenskapen dig från att släppa fram en annan sida? Om den här frågan väcker ett lätt obehag inombords eller en stark känsla kan du fundera på om den är ett skydd för att inte visa något som är autentiskt hos dig.
- Brukar du tänka att egenskapen aldrig får den uppmärksamhet den förtjänar? (minns den dygdige sonens bitterhet: Han som minsann inte fick någon fest till sin ära och inget tack för att han hela tiden gjort som alla förväntat sig av honom.) Om du tänker så kan det tyda på att ingen faktiskt har förväntat sig att du ska göra som du gör – det kan helt och hållet vara ett luftslott du byggt och något icke-autentiskt.
Arbetet med personan handlar om att du ska tänka igenom din tankebox, det som begränsar dig till en viss uppsättning sätt att vara. Kanske kommer inget att ändra sig efter ditt arbete. Men i så fall är det inte längre en omedveten tankebox och du kanske slipper piska dig så hårt om du inte uppnår den höga standard som du satt upp – du vet dessutom varför du gjort det.
Men för varje gång du upptäcker att en del av din personlighet varit en mask, öppnar du upp för något annat inom dig. Känn hur äventyret öppnar upp: Vad kan jag då vara istället?
Foto: Name_gravity/Pixabay