UA-145057765-1 Uppvisar du en totalitär tendens? – EXISTENSIS

Uppvisar du en totalitär tendens?

Coronavirusets framfart tvingade oss att fatta svåra etiska beslut dagligdags och blottlade drastiskt hur det står till med vår moraliska kompass. Restriktionerna och sjukdomshotet har också blottlagt människans totalitära tendens. Så hur blev det för dig? Lät du dig kolonialiseras eller visade du tecken på att kolonialisera andra?

Den polsk-brittiske sociologen Zygmunt Baumann menar i sin bok Postmodern etik att en människa som följer det lagen föreskriver, för att den säger det, inte uppvisar en moralisk handling. För att vara moralisk behöver en person av egen vilja, och efter eget förstånd, välja det hen tror är rätt för att kunna kalla sig moralisk. Annars är det bara lydnad det handlar om. Eller rädsla. Eller slug strategi. Och i detta lurar något som kan bli riktigt obehagligt som gör att vi alla måste jobba på vår egna inre etiska kompass.

Flockbeteende och totalitarism

Men om var och en ska avgöra vad som är rätt, öppnar vi då inte bara upp för moralisk relativism och anarki? Är det inte bättre att analytiskt en gång för alla komma fram till vad som är rätt för majoriteten och sen följer alla detta?

En rad tänkare som filosoferna Hanna Arendt och Emmanuel Levinas liksom psykologen Viktor Frankl varnar, utifrån en egen påtaglig erfarenhet (de flesta av judisk börd), för människans inbyggda tendens till totalitarism och att den kan få fritt spelrum om vi enbart förlitar oss på majoritetens åsikt. Och att den tendensen är viktigare att hålla koll på.

Och visst kan vi se tecken på detta även i vår fredstid. Reaktionerna inför coronaviruset är ett sådant exempel. Förhållningssätten hade två ytterligheter, dels en som ville lagföra och begränsa så mycket som möjligt för att försäkra att inga människor kom i kontakt, dels en som visade ilska över att någon skulle begränsa rörelsefriheten det minsta.

Båda reaktionerna är på sätt och vis två sidor av totalitarism, fast där anarkin och hyperliberalismen är en inverterad variant; ”inget ska få bestämma över mig” ställdes mot ”min åsikt ska gälla alla”. Ingen av de två ytterligheterna uppvisar hänsyn eller vilja att lyssna på något utanför sig självt.

Men vi kan också se det i vår samtids besatthet av standardisering och checklistor som följt i new public management, NPM:s fotspår, som en byråkratisk, om än mild, variant av totalitarism. Oavsett vad situationen innehåller för oväntade avvikelser ska standardmallen följas.

Människan har helt enkelt en tendens att vilja kolonialisera den andra och situationer med vår egen åsikt eller en specifik åsikt, som Emmanuel Levinas beskrev det, och göra den till rådande lag. Vi vill ta kontrollen. Vi vill göra vår vilja till lag. Och det är en tendens vi behöver se upp med.

Äkta samvete

Psykologen, Viktor Frankl, menade att motmedlet till vår totalitära tendens, är det kallade han äkta samvete som är en slags etisk kompass som kommer ur våra instinkter och som är en inre intuitiv röst från vårt omedvetna som är viktig och värd att lyssna på.

Frankl, tyckte också att det äkta samvetet blivit allt viktigare för oss i och med traditionernas uppluckring. Förr fanns tydliga regler att följa medan det nu finns otaliga regler att följa. Och det kan väcka en rädsla och vilsenhet hos människor som kan slå över i något obehagligt.

Det äkta samvetet var också för Frankl en viktig del av en människas frihet och också avgörande för om vi finner mening i livet. Enligt Frankl finns en supra-mening, alltså en större mening för oss alla som väntar på att upptäckas, och som är tätt förbunden med vår förmåga till autenticitet och självständighet. är att det är vars och ens egna ansvar att finna ut vad detta är för just oss. Och att upptäcka och följa det äkta samvetet är en del av vägen till att fullborda sin roll i det stora hela.

Men det hela kräver en aktiv intention och handling av människan. Vi behöver själva välja att axla det ansvar som följer av att vara en nyckel i den här supra-meningen. Ingen annan än vi själva kan avgöra vilken vår roll i det stora hela är.

Omdöme – Lyssna, pröva och fundera

Men hur hittar man fram till det man tror är rätt? Och hur vet man att det grundar sig på eget tänkande och inte på att man blint tagit efter andras? Och hur klarar man att stå för den, trots att man är ensam i sin sak?

Det äkta samvetet är ett levande samvete som ständigt behöver återvända till sin omedvetna källa. Det krävs alltså inte bara analytiskt tänkande, utan ett pendlande mellan öppenhet mot det intuitiva och det som händer, och förnuftets förmåga att göra en situation greppbar.

Här kommer omdömet in som filosofen Jonna Bornemark lyfter i sin bok Horisonten finns alltid kvar. Det innehåller, som Bornemark beskriver det, en öppenhet för det som är nytt och okänt. Det kan inte enbart luta sig mot fixerade principer och riktlinjer, utan är alltid situationsbaserat. Lite som Viktor Frankl utryckte det:

”I en tid då tio Guds bud tycks förlora sin giltighet för många, måste människan få förmåga att uppfatta de 10 000 bud som finns inskrivna i de 10 000 situationer som hennes liv ställer henne inför.”

VIKTOR FRANKL

Jag tycker själv att det recept för ett gott samtal som vi brukar använda vid filosoficaféerna kan duga som en uppsättning förhållningsregler för att öva på det äkta samvetet/eller omdömet:

  • LYSSNA
    Öppna upp dig för den Andre och de perspektiv och synpunkter som kommer ur den människans erfarenhet.
  • DELTA
    Engagera dig i det som händer. Förhåll dig inte likgiltig. Samtala, dela erfarenheter och fråga när du inte förstår.
  • NYFIKENHET OCH ÖPPENHET
    Förhåll dig nyfiket till det du inte förstår eller håller med om. Provtänk och sätt dig in i en större helhet. Pröva din egen åsikts gränser och bärighet. Och var öppen för att ändra dig om ny information ändrar på grunden för din egen ståndpunkt.
  • VAR ÖDMJUK I DINA ÅSIKTER
    Debatt med skarpt argumenterande kan vara intressant. Men var uppmärksam på när du fastnat i ett skyttegravskrig där det blivit viktigare att ha rätt, än att hitta rätt i en fråga. Då kan det ha blivit fråga om kolonialisering.
  • TYSTNAD
    Tillåt dig det som kväkarna kallar ”framkallningstid”. Våga vara tyst även i andras sällskap. Ur tystnaden tycks det intuitiva och omedvetna tala. Och det är också där synergieffekterna och innovationerna tar form. Meditation och kontemplation är praktiker som övar dig på detta.
  • MOD
    Sist men inte minst krävs mod. Både för att våga säga något som avviker från normen och som är nytt och oprövat, men också för att våga stå kvar i det som känns klart och rätt för en själv. Man behöver släppa prestationen och våga följa sin röst.

I en tid av polarisering och vilsenhet tror jag att begrepp som äkta samvete och omdöme är viktigare än någonsin. Jag tror att vi sitter på guldkorn som vi kastat bort i vårt ensidiga fokus på vårt logiska rationella tänkande; vi behöver återupprätta en relation till den där intuitiva inre rösten som både är personlig men som kan bidra till att skapa ett samhälle som inte är destruktivt för varken individer eller planeten.

Och det här är viktigt. Inte bara för demokratin och för att vi ska få leva i fred och stabilitet. Det är också viktigt i våra nära relationer. Även där kan vi kolonialisera eller låta oss kolonialiseras.

Foto: Jeremy Bezanger/Unsplash

Lämna ett svar