Gör du ibland saker som inte är bra för dig? Enligt Carl Jung bär vi alla på komplex, som är en förvriden bild av oss själva, som vi försöker kompensera för. Vilken brist hos dig själv är du övertygad om och hur försöker du rädda dig ur den?
Ett av psykoanalytikern Carl Jungs bidrag till psykologin är termen komplex. Det var inte han som myntade begreppet, men det var hans om populariserade det. De flesta av oss använder ordet mindervärdeskomplex i dagligt tal, vilket visar hur stor påverkan Jungs tänkande har haft på vår kultur.
Men inom psykologin i Sverige idag pratar man inte så mycket om komplex. Men termen är användbar för att fånga ett ganska komplicerat psykiskt förhållande, som kan få oss att göra oförklarliga saker. Den rymmer det som Jung också kallade skuggan.
Komplex uppkommer efter spåren av en upplevelse i barndomen (oftast) som påverkar psyket på ett omedvetet och ibland medvetet sätt. Spåren skapar en övertygelse om att du bär på en avskyvärd brist, fysiskt eller psykiskt, och det i sin tur skapar ett kompenserande beteende. Du kan dras med en idé om att du är ond, svag, vämjelig, ointressant, värdelös, oanvändbar, dum eller på annat sätt är oälskvärd. Den övertygelsen är basen och drivkraften för komplexet.
Alla människor har komplex i större eller mindre grad som är mer eller mindre medvetna. Som jag skrivit om tidigare behöver du inte ha varit utsatt för något fruktansvärd som liten för att skapa en övertygelse om en brist hos dig själv. Små barn kan lätt tro att något som hänt, som inte har med dem att göra, beror på en brist hos dem själva. De saknar den vuxnes helhetsperspektiv och de tar ofta det som sägs som en sanning för de vet inget annat.
Den brist som etsats sig fast blir till en fruktansvärd hemlighet som till varje pris inte får komma ut. Den för med sig en skräck för att den ska avslöjas. Skräcken blir till en drivkraft och en oändlig kreativitet för att uppfinna olika sätt att försöka dölja den och kompensera för bristen på något vis.
Jungs teorier kring komplexen utvecklades så småningom till hans idéer om arketyperna och han namngav en rad olika komplex utifrån olika myter. Användandet av kända historiska personer eller mytologiska figurer skapar en stark symbolik som fångar komplexet i en bild och berättelse. Förekomsten av de här arketyperna i historiska lämningar och texter visar hur utbredd just samma övertygelse är i mänsklighetens medvetande. Berättelserna och symbolerna har alltid berört och fortsätter att säga oss något.
Flera andra psykologer har med tiden fyllt på med olika komplex (Freud och Jung hade ett tag ett kort samarbete kring komplex). Det här är några exempel, både från Jung och andra:
NAPOLEONKOMPLEX (Jung)
En föreställning om att ens kortvuxenhet är en brist (eller andra fysiska tillkortakommanden), som sen personen på ett ganska aggressivt sätt försöker kompensera med att visa upp symboler för makt och status som dyra bilar, hus och exklusiva kläder.
KAINKOMPLEX (Jung)
En övertygelse om att alltid komma till korta jämfört med andra exempelvis syskon, kollegor, vänner. Skapar en stark tävlingsinstinkt och ibland manipulativt sätt för att påvisa brister hos andra och själv framstå som bättre (Bibelns Kain, som dödade sin bror på grund av avundsjuka, ligger bakom namnet).
AKILLESKOMPLEX (Jung)
En övertygelse om att du är svag och oduglig. Skapar ett hybrisaktigt beteende där en person inte kan ta emot hjälp och vill visa att de klarar av allt. Ofta också en motvilja mot att erkänna att man är sjuk eller mår dåligt. (Baserad på Akillesberättelsen där Akilles trots att gudarna varnade honom från att försöka besegra trojanerna på egen hand fullföljde försöket och dog)
ASKUNGEKOMPLEXET (Colette Dowling)
En övertygelse om att man inte klarar sig på egen hand, vilket skapar ett beroende av andras hjälp och gillande och ett sökande efter en ”räddare”. Skapar passivitet och kan forma en person att vilja visa sig söt, behaglig, duglig men hjälplös för att andra ska ta hand om dem.
(Baserad på askungekaraktären som trots förmåga att klara alla sina uppgifter ändå väntar på en räddande prins).
ANTIGONEKOMPLEXET (Okänt ursprung)
En övertygelse om att själv sakna värde, och att detta bara kan kompenseras med att martyrmässigt offra sig själv och hjälpa andra istället. (Baserad på Antigone som var dotter till Oidipus och som gav upp sin kärlek för att ta hand om sin blinde far när han stuckit ur ögonen).
HEROSTRATOSKOMPLEXET (Jung)
En stark övertygelse om att vara obetydlig, vilket skapar en drivkraft att konstant söka efter uppmärksamhet på olika sätt. (Baserad på den grekiska figuren Herostratos som satt eld på artemistemplet).
Idén om komplex kan verka förenklade. Men grunden för teorin har varit användbar inom jungiansk psykologi för att synliggöra olika former av självsabotage hos en människa. Modellen förklarar hur en grundrädsla hos oss själva driver oss att göra saker som egentligen inte är särskilt kloka och bra, och ibland är rent självdestruktiva.
Företeelsen med komplex är djupt mänsklig. Vi har den alla i en eller annan variant och det kan tjäna oss väl att upptäcka den. En viktig indikator på ett komplex är en stark rädsla eller motstånd till något.
Det som är ännu viktigare än att veta att vi har komplex, är att de, om de är omedvetna, styr oss. Att medvetandegöra och integrera komplexen gör att de kan sluta ha makt över oss. Kompensatoriska beteenden kan då också omvandlas till en tillgång, snarare än något som stjälper för oss. Om instinkten att hjälpa andra förut gjordes från en vilja att gömma sin egen värdelöshet, kan den nu komma från en genuin vilja att hjälpa andra.
Så vilken föreställd brist har du? Och hur försöker du kompensera för den?
Läs gärna om fler kompenserande beteenden och grundläggande rädslor här >> och om skuggarbete >> som kan hjälpa dig att bli medveten om egna övertygelser.