Blir du lätt överstressad och utmattad? Behöver du bli bättre på att säga nej och sätta gränser? Se bara till att du sätter dem på rätt ställe. Annars riskerar du att bygga ett liv som gör dig mindre trött, men som fortfarande är lika instängt.
Många tänker att lösningen på deras trötthet är att lära sig sätta gränser mot andra, att säga nej oftare, att inte ta skit. Men en stor del av de samtalsklienter jag träffar behöver sällan fler gränser, utan färre, och dessutom på rätt ställe vid rätt tillfälle.
De flesta människor har egentligen för många gränser. De håller tillbaka sig själva och det till priset av trötthet, irritation, sömnproblem, stress och oro.
I grunden är det strävan att vara goda, sociala, presterande, duktiga, generösa, osjälviska, intresserade, behagliga, attraktiva, smarta som ställer till det för oss. Vi ska dessutom vara på allt detta på rätt sätt. Det ska vara väl avvägt – inte för mycket och inte för lite.
Skuggboxningen som tröttar ut oss
Gränserna vi sätter upp för oss själva liknar en korsett. Och de här gränserna måste ständigt snöras åt och rättas till för att inte vår oförställdhet ska slippa ut.
I korsetten trängs åsikter, idéer, lust, lekfullhet, känslor, reaktioner, nyfikenhet, lojhet, uppriktighet, mål och drömmar. Allt som vi tror inte passar in. Det är så trångt i korsetten att det lätt blir syrebrist i vår själ (i Självet). Och i ögonvrån lurar rädslan vad som skulle hända om korsetten sprack och vi liksom väller ut ohämmat.
För att upprätthålla idealbilden (personan) krävs ett ständigt inre tillrättavisande, tillrättaläggande och förställande . Vi blir lätt trötta och allt känns hopplöst. Det blir ett slags skuggboxning som pågår varje dag. Tyvärr märker vi sällan att det är oss själva vi slår på.
Vi har förvisso hämtat uppslagen till vår korsett utifrån när vi som små har internaliserat normer, åsikter och kulturella mönster. Men det är vi som omedvetet upprätthåller alltihopa. Det gör vi för den belöningen vi tror hägrar vid regnbågens slut; berömmelse, gillande, erkännande, respekt, acceptans, beundran och kärlek (här kan du läsa om din inre domstol som hjälper till att upprätthålla din korsett).
Skuggboxningen har pågått sedan vi var små. Otaliga blickar, situationer, beröm, kommentarer, avvisanden och tillrättavisanden har lagts samman till idealbilden av vad vi behöver uppnå för att vara okej, och obemärkt har vi gjort den bilden till alltings överhängande mål.
Men istället för att att det är vi som tränger tillbaka oss själva, tänker vi att det är personer i vår omgivning och ibland livet självt som kommer med förväntningar, åsikter, egna mål och drömmar som målar in oss i ett hörn.
Det är därför de flesta av oss snarare behöver sluta sätta så mycket gränser och istället utmana den rädsla som kommer smygande när vi lättar på vår korsett.
Gränser mot andra
Behovet av yttre gränser mot andra kommer inte förrän någon börjar protestera mot hur ditt autentiska jag ter sig. Där kan du behöva dra upp en gräns. Och då kan du ta hjälp av de åsikter, idéer, lust, lekfullhet, känslor, reaktioner, nyfikenhet, lojhet, uppriktighet, mål och drömmar som tidigare varit instängda i korsetten.
Människor gillar den självklarhet som utstrålas från den som våga vara sig själv. Men min erfarenhet är därför att det sällan blir ett problem när du blir mer autentisk. Förväntningar och påstridighet från andra brukar snarare förvandlas till helt rimliga förslag och idéer som du kan ta ställning till istället för att känna att de läggs på dig.
Så sätt gränser där de hör hemma, inte gentemot dig själv och din autenticitet, utan mot de som inte kan tolerera den, och som vill kväsa dig.
Annars, om du enbart fokuserar på att säga nej, kan du gå miste om det viktigaste vi har; att leva livet fullt ut. Du kan förvisso få mer syre eftersom du inte känner dig lika trängd, men i grunden är ditt rätta jag fortfarande fast i samma korsett.