UA-145057765-1 Destruktivt självmedveten? – EXISTENSIS

Destruktivt självmedveten?

Är ditt fokus på vad andra tycker och tänker, eller på vad du tycker och tänker? Kanske har du, precis som jag, ett övervakningssystem som hindrar dig från att vara dig själv, så pass att du till slut ”glömmer” dig själv?

De senaste 10 till 12 åren har jag jobbat hårt på att minska min självmedvetenhet. Och då menar jag det övervakningssystem som hela tiden går på högvarv hos mig; som dömer och värderar hur jag framstår hos andra.

Någonstans strax innan 40 började jag begripa att det jag höll på med har varit det största hindret för att slappna av och vara mig själv. Därför blev jag så förvånad när jag häromdagen fick rådet att bli mer självmedveten.

Jag fattade ingenting. Har jag missförstått allt? Borde jag ha vaktat ännu mer på mig själv?

Rådet kom från en bok av en psykolog som är begriplig i alla andra sammanhang. Därför har jag sovit dåligt i natt. Hjärnan har gått på högvarv för att försöka förstå vad som menas och hur det hör ihop med min tidigare insikt om min självmedvetenhet, som ju har känts sund.

Men mot gryningen klarnade det. Jag har inte gjort fel. Jag har bara inte ännu vänt samma uppmärksamhet inåt för att få fatt i det som det första övervakningssystemet har försökt skydda.

Det jag kallade självmedvetenhet har inte intresserat sig för vem jag är. Det har bara haft fokus på hur jag ska vara för att uppfattas som rätt. Allt har handlat om vad andra tycker och tänker om mig och världen. Inte vad jag tycker och tänker om mig själv och världen.

Det jag gjorde dygnet runt förut borde få heta Ego-medvetenhet. För med Carl Jungs termer har det handlat om att upprätthålla min persona (hur jag vill bli uppfattad) och dölja min skugga (så som jag absolut inte vill bli uppfattad).

Så visst. Rådet om att bli mer självmedveten stämmer. Jag behöver bli Själv-medveten på riktigt. Alltså lyssna inåt efter min egen röst. Jag behöver byta fokus från vad vill andra ha av mig till vad vill bli till genom mig.

Det jag ägnat mig åt har varit en barnslig fantasi: att jag på något sätt kan styra så att alla andra gillar mig. Det har också varit ett utmattande jobb utan slut. Och jag vill helst bara kunna slappna av i mig själv oavsett vad andra tycker och tänker!

Vilken sorts medvetenhet är starkast hos dig? Glömmer du dig själv? Eller har du kontakt med den du är? Hur ser ditt fokus ut?

Lämna ett svar