Att vara alltför upptagen med våra egna behov gör att vi kan hamna i en återvändsgränd. Det kan också göra att man missar det som är ens verkliga livsuppgift. Joseph Campbell kastar ett nytt ljus på Maslows behovstrappa och säger obekväma saker.
För en tid sedan lyssnade jag på ett föredrag av Joseph Campbell (författaren till Hjälten med tusen ansikten) och han berättade om när han för första gången såg Maslows behovstrappa. Då slog det honom att om man lever endast efter en eller flera av de saker som ingår där, har man inget att leva för. I alla fall inte om det är ens livsuppgift och mening man söker. Den kräver snarare att man vågar riskera, d v s ge upp, alla behov i Maslows behovstrappa. Ens mening – livsuppgift – är enligt Campbell alltid något bortom den. Något större. Det är något som går utöver ens egna behov. Och det är vad han kallade en Hjältens resa.
Och vad innehåller Maslows behovstrappa då?
- Fysiska behov: hunger, sömn, törst, sex
- Trygghetsbehov: fri från fysiskt och psykiskt våld
- Behov av kärlek och gemenskap
- Självhävdelsebehov: respekt, prestige, status
- Självförverkligande behov: utvecklas som människa
När jag hörde det här såg jag tydligt hur min rädsla kring flera av de här behoven, åtminstone de tre sista punkterna, håller mig tillbaka från att följa det jag börjar ana kan bli en livsuppgift: Jag är rädd för att uppfattas som knasig. Jag är rädd för vad det kan innebära ekonomiskt om jag går ”all in”. Och det jag tror att jag kan bidra med innebär att jag i stor utsträckning behöver ”glömma” mycket av det jag hittills lärt mig och lita på min egen insikt, vilket gör att jag riskerar att ha fel.
Jag är helt enkelt rädd för att inte få flera av mina egna behov uppfyllda, och ytterst alltså att inte leva upp till min persona. Skrämmande saker! Dessutom, enligt Campbell, löper en person som enbart lever i enlighet med sådant som enbart ska tillgodose ens egna behov stor risk att drabbas av tristess, depression och meningslöshet.
Men riskerna är också stora om man följer sin livsuppgift. Då riskerar man inte bara att fallera på någon av punkterna i behovstrappan, man riskerar också att bli betraktad som desillusionerad och som någon som ”tappat det”. Det kan bli en ensam upplevelse.
Jag brukar ibland säga till mina klienter: Bakom varje rädsla väntar Du. Och det påståendet får en dimension till här. Rädslan kan bokstavligen ses som en port till att hitta sin livsuppgift. Vilken väg täpper rädslan till? Vad är det jag vill säga, göra eller följa som rädslan stoppar?
Det andra sättet att hitta sin livsuppgift är enligt Campbell att följa med i det som väcker vår nyfikenhet, som får oss ivriga och som gör att vi lever upp. Det kan vara sådant som till en början inte verkar höra ihop, men som till slut, längre fram i livet, kanske smälter samman till något helt nytt.
Joseph Campbell sa också något annat intressant i samma föredrag. Han berättade att Carl Jung inte insett förrän han var 83 år hur allt han gjort på ett eller annat sätt varit kopplad till något som han nu såg varit hans livsuppgift hela tiden. Och kanske får vi nöja oss med att vi troligtvis inte kan få veta vår egen livsuppgift förrän på ålderns höst när vi har facit i hand fast det känns frustrerande.
Men en sak är klar. Vi kommer aldrig fram till den insikten om vi inte börjar följa vår iver och gå mot vår rädsla nu.
Foto: Mathieu Stern/Unsplash