UA-145057765-1 Läkande gräl – EXISTENSIS

Läkande gräl

De flesta undviker konflikt och gräl så långt det går. Konflikt är obehagligt. Men om vi kan sluta se gräl som ett slagfält, och istället se bråken som en möjlighet att läka bådas inre sår, öppnas istället en chans att stärka relationen istället för att försvaga den.

Många av de problem som uppstår i gräl kommer ur att vi ensidigt ser konflikt som ett krig; alltså något med vinnare och förlorare. Med det synsättet tänker vi oss att det finns meningsskiljaktigheter som ska lösas och att någon ska få ”rätt”. En ska säga förlåt till den andra. En ska backa. Utgångspunkten är att det finns gränslinjer och suveränitet att upprätthålla.

Men efter 10 år av att försöka vända ett invant mönster, tror jag att jag ser en väg. Den är jobbig men den har lett mig närmare till det jag längtar efter.

Till att börja med behöver man överge tanken att konflikt och gräl är ett slagfält och att konflikt är fel och leder till splittring. Bråk öppnar egentligen för det motsatta. Bråkets rörighet är bryggan där båda parter kan lära känna sig själva och den andra på djupet.

Vårt vanligaste misstag

Misstaget vi ofta gör i en konflikt är att vi håller tillbaka eller drar oss undan. Ska konflikten kunna läka och sy ihop relationen tätare behöver allt komma fram. Och jag menar allt. Även de fula orden kan bli pusselbitar i läkandet.

I en relation vilar båda parter sina fötter i ett geggigt bottenslam av erfarenheter, fastlagda föreställningar och känslomässiga sår från barndomen och tidigare relationer. Inklusive de strategier (ofta kontraproduktiva) vi tagit till för att skydda oss från nya sår och svek.

Gräl är som något som rör upp och grumlar det klara strömmande vatten som vanligtvis flyter genom relationen. Utan grälet skulle alltså inte bottenslammets innehåll bli synligt och medvetet, utan skulle förbli något obehagligt och obegripligt som samlas kring fötterna. Vi vet att det finns där, men inte vad det innehåller – och förstår därför inte våra reaktioner som är sprungna ur den här dyn.

Gräl är därför en möjlighet för båda parter att läka gamla sår och bygga ny tillit och öppenhet. Båda får en chans att lära känna sig själv bättre och att lära känna partnern. Där vilar också möjligheten att tråcklas samman till en tätare relation. Varje insikt kan bli till stygn i det lapptäcke som en relation är. Men då måste allt komma fram.

Det här krävs för läkande gräl

För att grälet ska bli läkande behövs tid. Ingen av parterna kan gå iväg innan grumlet klarnat. HELA våra jag måste också få ta plats. Det inkluderar kroppen, känslan, tanken och talet. Både det omedvetna och det medvetna. Allt det måste få vara med fullt ut. Strömmen måste alltså tillåtas att grumlas först för att pusslandet och förståelsen som påbörjar den läkande processen, ska kunna ta vid. Det går INTE att undvika en enda av komponenterna nedan.

  • Kroppen
    Ett gräl är uttrycksfullt. Vrede och ilska är naturliga ingredienser. Att höja rösten, stampa istället för att gå, slamra, gestikulera med armarna och förvrida ansiktet är precis som det ska. För vissa kommer tårar när de är arga, och de behöver också komma fram. Men många vågar inte ”tappa det”. Och rädslorna som håller tillbaka kan vara många. Vi kan vara rädda för att bli avvisade. Vi kan ha fått höra att det inte är okej att visa ilska, sårbarhet eller ledsenhet.
    (Och jag behöver inte säga att man inte ska slåss – inte bara för att det är olagligt och idiotiskt – utan för att då är vi åter inne på krigsmetaforen som jag menar är fel. Gräl är INTE krig).
  • Känslan
    I ett gräl blir känslorna många och kaotiska om alla släpps fram på samma gång. Det kan kännas som om de spränger bröstet och känslor är viktiga data om vad du tycker om en situation. Ofta går känslornas ursprung att spåra till liknande situationer du varit med om tidigare. I ett läkande gräl är det därför viktigt att allt får blottas, även om det inte är tydligt vad du känner i stunden. Lägg inte locket på!
  • Tanken
    I själva grälet är sällan något särskilt smart. Och så får det vara. Vi kan först tro att vi är listiga och strategiska som försöker ”fälla” den andra med att påtala brister i resonemang och logik. Men allt det är tänkande som hör hemma i krigsmetaforen. Den typen av användning av tänkandet fördjupar skyttegraven. Det läkande tänkandet kan inte ta vid förrän det tar avstamp i allt som känts och ett sökande efter förståelse har startat. Och då måste nyfikenheten ha vaknat; varför blev det så här? Först då kan insikterna komma.
  • Tal
    I grälets begynnelse är det egentligen inte talet som är aktiverat. Utan snarare ”pratet” som är ett begrepp från filosofen Martin Heidegger. Med pratet skyddar vi oss mot att visa oss sårbara, hjälplösa och okunniga. Men pratet har ett värde. I orden som sägs, även om de är sårande, ryms ändå ett korn av sanning. Och om vi ger grälet tid och tar avstamp i känslorna och kroppssensationerna kan grumlet börja klarna. Då börjar vi tala utan kalkylerande och istället låta oskuldsfull nyfikenhet ta plats. I talet ryms förståeligheten som vill ge uttryck för det uppriktiga och möta det som den andra sagt på ett försonande sätt.

Grälet är en process där det omedvetna bottenslammet flyter upp och blir synligt. Kan vi tillåta oss att röra till det ordentligt har vi sen fått värdefulla bitar att ta fasta på. Grälet kan då övergå till ett samtal: Vad kände vi? Vilka sår aktiverades? Vad sprang den där obehagliga reaktionen ur? Varför sa jag det jag sa? Vad säger grälet om hur relationen mår och vad behöver vi göra för att hitta närmare till varandra?

Gräl blir egentligen inte ett problem förrän vi stoppar upp och försöker hålla tillbaka. Eller sopar under mattan. Då kan vi aldrig nå försoningen mellan båda parter eller försoningen med våra egna oönskade skuggsidor.

Det jag skriver här kan tyckas gå på tvären mot andra råd kring konflikter som syftar till att gräla samlat och icke-sårande. Men min poäng är att allt – såren, det fula tänkandet och de hårda orden – finns där inombords oavsett. Ett ohämmat grälet plockar bara fram geggan i ljuset. Därför tror jag mer på att blottlägga för att kunna börja läka. Och på att våga låta ALLT komma. Lite som att tömma varbölder. Inte kul, men nödvändigt om vi vill bli hela igen.

Nyckeln är känslorna som rördes upp. Bli nyfikna på dem tillsammans. Då löser ni resten. Håll bara inte tillbaka.

Lämna ett svar