Kärlek är en underbar möjlighet. Men den vilar på några jobbiga förutsättningar, och så länge vi försöker förneka och motarbeta dem minskar vi också möjligheten till kärlek i våra liv. Har du koll på vad kärleken behöver för att flöda fritt?
När vi söker en partner projicerar vi till en början vår idealbild på personen. Det är alltså den vi i huvudsak förälskar oss i. På samma sätt blir vi också lite förälskade i oss själva, när vi solar oss i vår partners idealbild som denne projicerar på oss. För en stund får vi känna oss som den mest fantastiska människan i världen.
Men så småningom klarnar verkligheten alltmer och vi inser att det är en människa vi blivit kära i. Och en människa är full av fel och brister. Där någonstans börjar förälskelsen att grumlas. Och även om förälskelse känns härligt och underbart, har det ännu inte handlat om kärlek. Men det är nu möjligheten till verklig kärlek börjar. Fast den behöver en rad förutsättningar för att växa fram och om du blockerar dem, kommer heller inte kärleken att kunna flöda fritt och nå in i alla skrymslen och vrår i förhållandet.
De jobbiga förutsättningarna är:
- Olikheter
Olikhet är viktigt eftersom kärlek är något som äger rum mellan parter. Vi behöver därför vara urskiljbara och detta blir tydligt genom våra olikheter. Och det här är ju en pina ibland. Olikheter gör människor oförutsägbara, obegripliga d v s omöjliga att ”fånga” en gång för alla. Kan vara frustrerande. - Sanning
Inget lockar fram vår ”sanna” sida som olikheter som leder till konflikt. Skitjobbigt! Skuggsidorna kryper då fram innan vi hinner stoppa dem. Men vill vi bli älskade så som vi är, måste vi ju också VARA så som vi är: sanningen om oss behöver fram. - Felbarhet
En perfekt människa är inte i behov av kärlek. Där finns inte de hålrum och sprickor som kärlek älskar att fylla. Det är, tvärtemot vad vi tror, våra fel och brister som gör oss älskvärda. Men det gillar vi inte, för våra Egon är inte nöjda med annat än perfektion. Men Egot förstår bara smickrets språk – inte kärlekens. - Friktion
Felbarhet skapar friktion. Och sånt är jobbigt. Men friktionen är endast ett kvitto på urskiljbarheten och behöver inte vara ett problem. Det är egentligen olikheterna som gör det värt att älska någon annan. Om vi endast älskar likheten kan vi ju lika gärna nöja oss med att älska oss själva, och slippa friktionen. - Valfriheten
För att vara kärlek behövs valfriheten. Kärlek är ett flöde som kräver separation genom olikheter för att kunna ena och verka i mellanrummet och valfriheten är oljan som smörjer rörelsen och möjliggör flödet. Och det här lägger ju upp bollen för en himla massa dåliga val som sårar och ställer till det. Men utan stunden då kärleken svävar oviss i luften utan en vald riktning blir inte kärleken annat än en reflex eller oreflekterad automatisk handling. Kärlek förutsätter ett medvetet val.
Kort sagt vilar kärleken på det som gör oss mänskliga. Så straffa er inte för hårt för misstag, gräl och sårande ord och handlingar. Få istället syn på hur kärleken hänger där i luften i väntan på att väljas, som en av många frukter framvuxna av konflikten. I stunden du ”tar den” och gör ditt val händer något inombords. Maskineriet smörjs och rörelsen och känslan som leder till kramen, försoningen, förlåtet och medkänslan släpps på. Sen kommer känslan av kärlek. Den är en effekt av ett fritt porlande flöde.