Tänk om vår skola, vår kultur och sättet vi format samhället sakta förskjuter oss åt en mer avhumaniserad och mekaniserad världsbild? Det är vad Iain McGilchrist, psykiatriker och hjärnforskare menar har hänt i västvärlden. Men hur kan vi motverka den loop som dränerar det meningsskapande i våra liv?
Jag läser just nu en bok av psykiatrikern och hjärnforskaren Iain McGilchrist om hjärnans två halvor. Den lyfter fram dess olikheter och hur en slagsida åt den vänstra halvan format västvärlden. Boken heter The Master and his Emissary – The Divided Brain and the Making of the Western World.
Boken ger en nedslående bild av hur vänstra hjärnhalvan fått hybris. Istället för en balans mellan högra och vänstra, har den vänstra långsamt tagit över vårt tänkande. Det har lett till att vi i väst byggt oss en värld som vilar på den vänstra hjärnhalvans mekaniska kylig orsak-verkanlogik, där vi tror oss kunna manipulera och kontrollera allt utan hänsyn till helheten och delarnas beroende av varandra.
Evolutionen har gett, inte bara oss utan de flesta djur, två sätt att se på världen förmodligen för att det ger oss bäst förutsättningar att överleva och leva goda liv. Vi behöver två olika perspektiv. Men med västvärldens slagsida åt vänstra hjärnhalvan reducerar vi sakta ner ett tvådimensionellt seende till ett endimensionellt och det gör att vi missar viktiga saker.
Hjärnhalvorna och vad de gör
I allt vi gör använder vi så gott som alltid båda hjärnhalvorna. Båda är viktiga. Men de är specialiserade på att bidra med lite olika aspekter.
Den vänstra hjärnhalvan hjälper oss att tänka snabbt och att kommunicera i ord till varandra. Den utgår från vad den vet och är upptagen med att sortera och skapa ordning i våra intryck så att vi snabbt kan identifiera vad vi bör göra. Den söker igenkännbara mönster. Alltså sådant vi lärt känna tidigare och har en erfarenhet kring; ett misslyckande eller en framgång. Allt vi lärt oss, som att cykla, skära med osthyvel eller manövrera en avancerad maskin, mer eller mindre automatiseras och flyttar över till vänster hjärnhalva. Den hjälper oss också snabbt att identifiera kännbara faror.
Den vänstra hjärnhalvan är däremot inte bra på att greppa det unika och kontexten i det som händer. Den ser bara det som den redan känner till och är inte intresserad sådant som inte är bekant. Den har svårt att uppfinna nya lösningar och förlitar sig på det som den varit med om förr. Allt annat ”finns inte”. Det är det här sättet att tänka som gör att vi kan missa en stor hårig gorilla som går förbi över en basketbollplan där det pågår en match för att vi är upptagna med att räkna antal passningar (ni vet den här övningen som körs på handledarutbildningar på körskolan för att få oss att förstå hur svårt vi har att upptäcka det oväntade).
Den högra hjärnhalvan däremot greppar totaliteten i allt och ser kontexten främst. Den utgår främst från upplevelsen just nu och är öppen för det nya och ser världen brett som om den träder fram för oss för första gången. Högra hjärnhalvan hjälper oss också att identifiera igenkännbara företeelser, men gör det genom att se helheter främst till skillnad från vänstra som lägger ihop delar för att sen identifiera vad de blir.
Den högra hjärnhalvan är också inblandad i kommunikation, men den är upptagen med meningen i det som sägs och kommunicerar i bilder och symbolik som vi sen kan sätta ord på – det vi ibland kallar intuition. Och det är i den vänstra hjärnhalvan som språk i form av ord finns.
En annan viktig skillnad är att det är den högra hjärnhalvan som främst står för att uttrycka känslor i ansiktet och för att avläsa känslor. På det här området är den vänstra hjärnhalvan mer autistisk och har problem med att avläsa socialt viktiga koder.
Den högra hjärnhalvans öppenhet gör den lite långsammare i sitt tänkande. Det tar tid att se världen med nya ögon och lära sig av den. Men den högra hjärnhalvans vy ligger närmare verkligheten så som den är just nu. Tack vare den kan vi vara öppen för förändringar. Sånt gillar inte den vänstra, den ser först och främst en historisk bild och kan inget annat. Den ser normer och färdiga mönster.
Enligt författaren Iain McGilchrist har den vänstra hjärnhalvan därmed också lätt för att få hybris och tror sig ha greppat hur det ligger till en gång för alla. Den vill inte lyssna på den högra hjärnhalvans vaga magkänsla om att situationen inte alls ser likadan ut den här gången, att något inte stämmer och att vi borde göra annorlunda.
En väl fungerande tankeloop börjar i den högra hjärnhalvan, går över i den vänstra och slutar i att den högra fattar det avgörande beslutet. Men i västvärlden har vi alltså skapat standardiserade arbetsprocesser och ett rationellt tänkande som gör att vi skippar det sista steget. Vi vill inte fatta beslut utifrån intuitivt omdöme och känsla, det anses irrationellt och är negativt kodat.
Vi går därmed miste om att låta den hjärnhalva som faktiskt är bäst på att se verkligheten fatta det avgörande beslutet och går istället främst på historik.
Så skapar du balans igen
I väst har vi skapat en skola och en samhällsstruktur som främst gynnar den vänstra sidans världsbild. Vi har ökat det skrivna språkets, matematikens och statistikens roll och vi rationaliserat bort mycket av sådant som tränar den högra sidan tänkande som konst, kultur, ritualer mättade med symbolik, filosoferande, sagor och myter, andlighet, kontakt med naturen.
Den vänstra hjärnhalvan saknar förståelse för nyttan i det som stimulerar det som är kreativt, konstnärligt, oförklarligt och symboliskt. Och det som ´inte går att bevisa eller fånga i statiska logiska koncept finns inte för den vänstra och är därmed strunt. Dessutom vill den vänstra har rätt och har mycket svårare för att säga att den inte vet, därav att den har svårt för den högra hjärnhalvans ambivalens och diffusa magkänsla.
Och ju mer vi har en kultur som stärker den vänstra sidans tänkande, desto mer skapar vi alltså en loop som föder mer av samma sak. Allt som stimulerar en känsla av mening, sammanhang och livslust för därmed en tynande tillvaro i de flestas liv. Den yttersta effekten är inte bara vårt vårdslösa agerande gentemot allt som är livgivande: vårt vatten, vår mat, vår kontakt med ekosystemet. Vi blir även kyligare gentemot varandra.
Men hur motverkar vi obalansen då?
Vi behöver helt enkelt göra sådant som stimulerar högra hjärnhalvan och som gör oss öppnare, nyfiknare, sådant som:
- Var i naturen. Rör vid det du ser.
- Låt dina ögon gå på en vandring runt i en miljö du ofta befinner dig i där du är så van att du inte längre ser med öppenhet, exempelvis vid köksbordet hemma. Beskriv högt eller inom dig vad du ser (stimulerar dig att se på ett nytt sätt).
- Var lika intresserad av vad du inte vet som av vad du vet.
- Filosofera, men snarare fenomenologiskt d v s utifrån levd erfarenhet än logik.
- Var kreativ och ha ett lekande förhållningssätt till saker (gäller inte bara konst utan även problemlösning).
- Fundera över vad du kan missa på grund av förutfattade meningar, normer och koncept.
- Läs mytologiska och symboliska berättelser – eller se på konst – och öva dig på att inte bara se och höra det uppenbara utan att fånga den djupare meningen.
- Fråga dig vad som är heligt i ditt liv? Vad ger dig en plats i ett sammanhang? Och hur vördar du det och ger du uttryck för det?
- Vad ger dig glädje att göra? (Vad väcker din nyfikenhet?)
- Vad kan du ge och bidra med till planeten och människor utanför din familj. Vilka skyldigheter har du till ett större sammanhang? (motverkar den vänstra hjärnhalvans rationella nyttotänk)
- Fråga dig vem du är? Vad är ditt verkliga jag? Är det verkligen berättelsen om dig själv eller är det något ogreppbart som är öppet att förändras i varje stund? (Jagets fixerade form är en produkt av vänstra hjärnhalvan som är praktiskt, men som mår bra av att vara mer öppen)