UA-145057765-1 Det vanskliga med ordet BORDE – EXISTENSIS

Det vanskliga med ordet BORDE

Varför fastnar vi ibland i bitterhet och missmod, besvikna över vart livet tagit oss, medan livet flyter med sådan lätthet andra gånger och vi hittar kraft att skapa det liv vi vill ha? Kanske behöver vi syna vår inställning och hur vårt språk och tankesätt styr oss.

En utmärkande egenskap för människan är hennes förmåga att utvärdera och förbättra sin tillvaro. Hon kan se vad som skulle kunna vara bättre i hennes liv och sen tänka på hur hon skulle vilja ha det istället. Därefter kan hon ofta skapa det liv hon önskar. Det här är en fantastisk egenskap. Den skapar dynamik i våra liv och är en del av livets äventyr.

Men egenskapen har också en mindre bra kusin. Det är önskan vi borde ha det annorlunda. Att något som hänt oss inte borde ha hänt eller vi själva borde vara bättre. Perfektare. I detta lilla ord borde ingår att livet ska se ut på ett visst sätt. Där vi själva ser bra ut, säger rätt saker och får ”det vi förtjänar”.

Önskan är i till ytan lik egenskapen att förbättra vår tillvaro. Båda handlar om att få ett bra liv, men skillnaden är att den önskan som bottnar i ett borde inte utgår från verkligheten utan från en idealvärld. Ordet tar sitt avstamp i en färdig värld av normer: en värld som vi föds in i och som talar om vad som anses vara ett gott och framgångsrikt liv. Det är en värld som talar om hur vi borde se ut. Vad vi borde jobba med och vilken typ av kärleksliv vi borde ha. Den talar till och med om vad vi borde känna. Och i stort sett talar den om vad vi borde vilja.

Faran med ordet borde är att vi inte tittar på våra faktiska förutsättningar, som fallenhet, ekonomi eller genetiska arv, utan utgår från idealvärlden om hur ett gott liv borde se ut. Synsättet gör också att vi riskerar att inte ens komma i kontakt med vår egentliga vilja utan istället önskar sådant som vi anses borde vilja ha.

Konsekvensen kan bli att vi strävar efter något omöjligt. Eller något icke-autentiskt. Besvikelsen kan bli stor när vi inte lyckas eller när vi inte är tillfreds med att ha fått det vi strävar efter.

Vi kan såklart bli besvikna även om vi utgått från vår faktiska verklighet och faktiska vilja. Men att ge sig in i ordet bordes idealvärld ger oss skeva spelregler och önskningar redan från början. Vi riskerar att hamna i en återvändsgränd där vi är dömda att misslyckas innan vi ens försökt.

Bara att tänka ordet borde skapar en viss stress. Det är som om idealvärlden står och piskar på oss. ”Nöj dig inte!”. ”Du borde göra bättre!”. ”Du borde vara smalare, rikare, ha mer status!”. ”Du borde vara friskare och leva längre!”. Det är en drivkraft som tär mer än den bygger.

Risken med en sådan inställning är att den goda kraften att förändra förgås i bitterhet och missmod. Istället för att försonas med det som är och att utifrån de förutsättningarna se över vad man vill och faktiskt kan göra, kan vi bli apatiska och uppgivna. Därmed inte sagt att det inte behövs utrymme att sörja det som inte blev. Den känslan har absolut sin plats. Det jag talar om är när sorgen eller besvikelsen blir ett permanent stadium.

Men det är svårt att se nyktert på sitt liv. Vi är så genomsyrade av idealen. Det vi kan göra är att använda papper och penna. Vi kan göra en karta över var vi är och var vi vill. Sen kan vi rannsaka det vi ritat upp. Är det här verkligen min vilja? Är de här bristerna, begränsningarna och möjligheterna jag ser verkligen sanna? Är det något jag missar? Om du vågar ta någon till hjälp som ser på det du ritat upp med andra ögon.

Du kan också stanna upp varje gång du använder ordet borde. Försök få syn på om du fastnat i en idealvärld. Eller om du tappat bort din vilja. Prova också att känna efter vad det här tankesättet gör med dina känslor och din inställning.

Att använda mänsklighetens kreativa goda vilja till förändring skapar en lustfylld lätthet. Det är att kliva ner i livets flöde och följa de strömmar som rinner genom just ditt liv. Det är inte att sträva och streta emot, att bygga dammar och försöka leda om en flod i en annan riktning, för att idealen säger så.

Hur ser det ut i ditt liv? Hur ser din flod ut och i vilka riktningar kan den ta dig?

Lämna ett svar