UA-145057765-1 Filtret som påverkar vår blick – EXISTENSIS

Filtret som påverkar vår blick

Normer och bias är som luften vi andas. Eller som vattnet för fiskarna. Det liksom bara är där. Tätt, intimt, genomsyras vi av föreställningarna. De är som ett osynligt filter som bryter ljuset från omvärlden och påverkar vår blick. Men det går att få syn på åtminstone en del av filtren. Om vi bara gör som vi en gång gjorde som barn.

Vi kan räkna upp några få normer som vi anar styr oss – och som vi kanske har blivit upplysta om att de styr oss. Men de allra flesta är ännu osynliga för oss och kommer så förbli. Tänk bara hur vi idag kan skratta åt hur de obetänksamt var både rasistiska och sexistiska förr. Folk som levde då såg det inte då. Men vi ser det nu. För den tanke vi tänker idag gick inte riktigt att tänka förut. Och den tanke som kan tänkas om tjugo år kan inte tänkas nu. Varför är det så?

Väven av bias, normer och förutfattade meningar

Martin Heidegger beskrev världen vi föds in i som en väv av regler om hur MAN ska göra. Den här väven kallade han för MANNET. Den är en osynlig och kollektivt flöde som genomsyrar allt. Men MANNET är så självklar och en sådan intim del av oss att vi har svårt att få syn på den. MANNET är vår drivrutin för att vi ska kunna klara oss i världen och förstå den. Men den är inte världen. Den är inte sanningen. Det finns många MANNET parallellt. Och frågan är om du vill vara en sådan som detta MANNET har skapat?

I MANNET ryms många nu välkända så kallade bias och normer. Många som vi känner till. Men också många vi inte vill kännas vid att vi har. Här är några:

  • Konfirmationsbias: Vi dömer nya ideér utifrån om de passar in i den världsbild vi har. Om de bekräftar och kommer från redan godkända auktoriteter håller vi med. Idéerna behöver alltså inte vara sanna, rimliga eller ens bra för oss. Vi utesluter det som motsäger vad vi redan tror på.
  • Komplexitetsbias: Vår hjärna föredrar enkla sanningar framför en komplex och paradoxalt bild.
  • Kompetensbias: Vi vet inte hur mycket eller hur lite vi vet för vi vet inte hur mycket eller lite andra vet. De som tror sig vara inkompetenta tar för givet att andra är det också, och de som är kompetenta förutsätter att alla andra har samma koll som dem. Vi undervärderar vår egen kompetens eller blåser upp vår egen kompetens. Framför allt är det svårt att ödmjukt och sanningsenligt säga att vi egentligen inte vet.
  • Bekvämlighetbias: Jag vill inte gärna få min bekvämlighet och mina privilegier utmanade.
  • Uppmärksamhetsbias: Vissa saker kan vi helt enkelt inte se från den synpunkt där vi står. Men om vi utmanar och vågar förflytta oss in i andras tankevärld kanske vi kan få syn på det som inte träder fram för mig idag.
  • Självsäkerhetsbias: Vi dras till självsäkra människor, trots att de kan ha fel. Vi föredrar bombastiska sanningssägare än en tveksam ödmjuk ifrågasättare.

Men om det är så gott som omöjligt att få syn på bias och normer som ryms i MANNET hur ska vi kunna klarna vår blick mer? Går det ens?

Några biaseffekter ligger förmodligen djupt kodade inom oss. De är en del av vår överlevnadsinstinkt, men som kan bli sunkiga i fel sammanhang. Men eftersom många rådande normer och bias enbart hör till kulturella föreställningar, går de att få syn på, åtminstone några av dem, med lite ansträngning.

Bli som barn

Vi har en gång assimilerat rådande normer och bias genom att nyfiket möta något som vi inte förstod oss på. Därför kan vi göra samma sak igen. Vi måste alltså odla nyfikenhet, uppmärksamhet och ett intresse för annanhet. Men vi måste vilja det. Och jag tror det går. Tänk som barn helt enkelt. Iaktta hur de gör. Vi gjorde det ju själva en gång. Och har vi gjort det en gång, kan vi göra det igen. Här är några tips:

  • Res – låt dig förflyttas in i nya miljöer. Se hur världen kan fortgå på ett annat sätt än hur du är van att allt fungerar. Du behöver inte tycka att det är rätt. Du behöver bara förstå att det finns andra sätt att tänka, och bli lite mer ödmjuk inför vem som har rätt – och uppmärksamma ev. arrogans om du märker att du sätter dig över deras sätt att leva. Du kan också uppmärksamma om du med ditt sätt att ”resa” förminskar de andra. OBS! Du behöver inte resa särskilt långt, eller ens fysiskt. Prova att föreställa dig din partners arbetsdag exempelvis.
  • Observera – bli en socialog, etnolog och antropolog i din nutid. Inte för att exotisera utan för att genom att se skillnaderna också förstå att det finns andra förhållanden att leva i, som du kanske påverkar negativt.
  • Lyssna – låt dig bjudas in till en annan föreställningsvärld än din. Lite som att resa alltså. Gör som barn. Ställ liknande nyfikna ”dumma” frågor. Lyssna för att sätta dig in i och förstå – inte för att svara med hur du ser på saken.
  • Läs och se globalt – prova något annat än lokal litteratur och lokala (läs svensk- och engelskspråkigt). Möt en ny vardag.
  • Öppna upp för komplexitet – Människan vill lätt ta genvägar. Men då förenklar vi lätt verkligheten. Två sanningar kan vara sanna på samma gång. Och din sanning behöver inte alltid användas som slagträ.
  • Lek – sätt dig in i andras liv åtminstone i fantasin. Tillåt dig att kliva in i andras skor och försök i tanken att vandra i dem en stund. Vad kan du möta? Och hur skulle du tänka om du mötte dig själv och ditt sätt att vara? Hur hade du blivit bemött nu om du varit ett annat kön, av en annan hudfärg eller använt rullstol?
  • Uppmärksamma andra seder och respektera andras gränser – barn gör det hela tiden. De får höra föräldrarna uttrycka sin vilja. Och andra kamraters. Och barn är intresserad av att veta var gränserna går. De vill vara en del av flocken. Ett barn i en sund uppväxtmiljö blir lyhörd för när andra säger nej – exempelvis när de är på väg att göra illa andras kroppar.

Ju fler perspektiv och begrepp vi lär oss som är nya, desto mer kan vi finkalibrera vår blick. Det som inte tidigare var synligt kan då framträda. Framför allt blir världen större och mer spännande. Lycka till!

Lämna ett svar