Det är inte depression. Det är inte brist på autenticitet. Det är den stora riktningslösheten. Och när den drabbar finns bara en sak att göra. Då har du enligt Kierkegaard gått in i den tredje livsfasen.
I hela vårt liv lever vi ofta efter ett ”sen”. Sen när jag pluggat klart. Sen när jag har en egen familj. Sen när jag fått det där perfekta jobbet, bostaden, erkännandet. Och senare i livet: Sen när barnen flyttar hemifrån. Eller sen när jag går i pension. Alltid ett väntande efter ”Sen”, den magiska vändpunkten när allt ska bli… ja, vadå? Perfekt? Magiskt?
Ju äldre man blir kryper också en känsla in av att redan ha gjort allting. Du har unnat sig den där dyra vinterjackan, bilen, semestern, handsmidda smycket, hobbyn och vet att det inte förändrar ett dugg. Du har förnyat garderoben, hemmet, håret, sexlivet, gymkortet, partnern otaliga gånger. Du har förmodligen även gått i terapi, jobbat på ditt autentiska jag och blivit dig själv i det mesta. Otillfredsställelsen smyger sig på trots allt.
Det är då den stora riktningslösheten har satt in. Skillnaden från tidigare tillfällen i livet då du tappat riktningen är att du nu känner att det inte hjälper att hitta ett nytt ”sen”. Du har genomskådat ”Sennet” och vet att de inte kommer att åstadkomma någon verklig förändring (här kan du läsa ett inlägg om vad jag menar med ”vanliga” tappade riktningar).
Inte en depression
Ett vanligt misstag vi kan göra nu är att tro att det handlar om en depression. Men det är viktigt att göra skillnad på den stora riktningslösheten och en depression. En depression är ofta en signal på att du uthärdat för länge i något du lever i, att det är skadligt, fel eller osant och att det behöver förändras.
Depression kan vara kroppens sätt att få dig att stanna upp för att du ta tag i att förändra ditt liv. Den viktigaste skillnaden är att depression kan behöva behandlas med läkemedel för att du ska få ork att analysera och agera.
Den stora riktningslösheten är något annat. Den är ett existentiellt uppvaknande, en insikt om att det du hittills tillskrivit värde i inte gett dig det innerliga liv du önskar. Den stora riktningslösheten är en meningskris där antidepressiva läkemedel riskerar att förlänga snarare än hjälpa. Är du osäker på vilken kategori du hör bör du ta hjälp av en läkare att avgöra.
Den tredje livsfasen
Filosofen Sören Kierkegaard skulle i alla fall ha gratulerat dig om du kommer fram till att du drabbats av den stora riktningslösheten. Enligt honom är du nu är redo att ta steget in i livets tredje fas: den andliga. Eller som Buddha skulle ha sagt: du har börjat lyfta på Maya, slöjan som skymmer verkligheten.
Men Kierkegaard menade inte att du ska greppa shoppingkorgen och klämma lite på de olika livsåskådningarna för att sen välja en som du köper helt och hållet. Mot den stora riktningslösheten finns bara en sak att göra: att stanna på det Kierkegaard kallade stället och akta dig för att snabbt sträcka dig efter något som ska bota riktningslösheten.
Du behöver helt enkelt, metaforiskt, göra som Buddha och sätta dig under Bodhiträdet och betrakta livet omkring dig: Vad är det för något egentligen? Vad är det du ingår i? Varför är just du här? Och ännu viktigare: vad är meningen med alltihop på ett större plan?
Anta, känn och pröva dina tankar och din upplevelse av vad som är meningen med allt. Köp några anteckningsböcker och börja ha en dialog med dig själv. Ta hjälp av en vän eller en professionell samtalspartner. Börja så förutsättningslöst som möjligt. Och gör som Kierkegaard. Han var försiktig med ord som Gud eftersom de redan är belastade med föreställningar. Han laborerade med ord som Evigheten eller Oändligheten. För egen del gillar jag Livet med stort L.
Och varför ska du, kanske ateist eller agnostiker, ge dig in i detta? Har vi inte blivit rationella och upplysta människor för att slippa det obevisbara och luddiga? Min fråga till dig då är: Men varför känner du då som du gör? Börja där. Varför tycks inte strävan efter bekräftelse och de materiella tingen tillfredsställa dig? Bör du åtminstone inte ha prövat frågan om en större mening för att sen kunna förkasta den på god grund?
Självständigheten då?
För egen del har jag märkt en stor rädsla att ge upp min självständighet. En rädsla som är relevant med alla skadliga sekter som finns. Men självständighet kan också vara ett hinder för att känna gemenskap med något större utanför sig själv – faktum är att det kan vara det stora hindret. Den tanken kan vara värd att pröva när du ändå utforskar. Vad menar du med din självständighet? Finns det något sådant? Och var går då din gräns?
När du fått en känsla inombords av vad Livet är kan det vara dags att söka i den andliga litteraturen eller lyssna på andliga vägledare i något samfund eller via YouTube. Då har du en grund att stå på. Pröva din upplevelse gentemot det som sägs. Vad stämmer med din verklighetsuppfattning? Och se upp med det som som lovar något som inte tycks stämma med hur naturen och livet fungerar. Låter det för bra för att vara sant är det också ofta det. Lycka till!
”We shall not cease from exploration, and the end of all exploration will be to arrive where you started and know the place for the first time.”
T.S ELIOT
Foto: Ethan Sykes/Unsplash
Boktips: Konsten att leva innerligt, Ted Harris och Ann Lagerström