UA-145057765-1 Sabbatsår – EXISTENSIS

Sabbatsår

Kommande år ska jag inte driva någon samtalsverksamhet. Jag behöver tid för att fördjupa mig i mitt experiment och hitta en andlig gemenskap. Jag kommer att avsluta de klienter jag har sen göra en paus i alla gruppsamtal och enskilda samtal. Podden och texterna kommer att fortsätta.

Jag har bestämt mig för att ta ett sabbatsår från samtalsverksamheten. Under sommaren har växt fram en stark längtan efter att hitta en gemenskap som kan bli ett andligt hem, som inte går att undvika mer. Och det gör att jag behöver mer tid till mig själv.

Därför har jag kommit fram till att fram till hösten 2023 blir det inga enskilda samtal eller gruppsamtal alls. Jag kommer att avsluta de klienter jag har just nu, men inte ta mig an några nya.

Experimentet jag inledde för ett år sedan har i grunden förändrat något. Allt sådant jag läst om i olika andliga traditioner, uttryckt som vackrast av Rumi, har trätt fram i min vardag. Orden har visat sig som verklighet. Det som krävdes var tydligen att jag lade ner min sköld av föreställningar och försvar, min persona kort och gott, och där var lugnet och friheten jag sökt efter i så många andra former.

Jag vill utforska det jag upplevt djupare, se om det går att leva det hela permanent. Hur mycket av sig själv kan man upphöra med? Går det att förändra tankarna helt? Jag känner en stark längtan efter att vara mer tyst. Pratandet leder ofta in i huvudet och jag har förstått att vägen bort från rädslor snarare är ut ur huvudet, in i verkligheten, som man ju ofta är rädd för.

Läsandet är en annan sak som håller en fången i huvudet. Och inget av det man läser, hur vackert och sant det än låter, leder ändå till någon förändring om man inte också lever utefter det i vardagen. Därför tror jag på att hitta en gemenskap som också omsätter tankarna i praktiken – inte i ritualer utan i insatser till medmänniskor. Jag behöver andra som försöker samma sak, som är lika inställda på att vilja förändra sina tankar, sin försvarsmekanism och sina manér, där alla kan bli ett stöd för varandra.

Samtidigt vill jag hitta dem som har ett gemensamt språk för det jag upplevt. Den existentiella filosofins och psykologins språk räcker långt, men för att kunna komma nära det jag upplevt behöver jag det andliga språket. Det ogreppbara kan inte benämnas med annat än Gud, Tao eller andra stora ord för det mystiska levande i själva livet.

Men jag vill inte ha dogmer och något som låser in det levande vibrerande jag känt. Jag vill hitta en rörelse där människor kan samlas kring friheten utan att kväva den. Och där alla minns varför de är där.

Även om jag ser min upplevelse delvis beskriven i vår egen kristna tradition har jag problem med att samma tradition ser Jesus som enda inkarnationen och att man fokuserar på hans död på korset. Tycker att budskapet som förmedlas i exempelvis Bergspredikan och Johannesevangeliet, som är samma som övriga mystika traditioner, kommer bort i fokuset på Jesus födelse och liv, som jag inte är så säker på stämmer. Möjligheten till ett annat liv finns här och nu inte i ett liv efter detta. Det finns också en stark dogm och ett fokus på prästerskap och gudstjänstritualer som jag inte hur välvilligt jag än försökt att flyta med kan förlika mig med. De skär i min upplevelse.

Men jag vill inte heller att jag ska fastna i fällan att ändå söka något som ska vara som jag vill. Jag behöver vara öppen.

Trixigt och svårt alltså. En balansgång. Därför behöver jag tid. Att lyssna till hjärtat tar tid. Tankarna ligger ofta som en rökridå som gör att man går fel.

Livspodden kommer att fortsätta och jag kommer säkert skriva texter, men kanske inte lika ofta. Men vet ju att jag har svårt att låta bli både podden och bloggen. Texter och idéer kommer in i huvudet oavsett om jag vill eller inte.

Jag kommer också att sätta nyhetsbrevet på vänt. Och ta bort möjligheten att anmäla intresse dit. Känns inte aktuellt att skicka ut sådana så länge jag inte erbjuder någon samtalsverksamhet.

Under året tänker jag mig att jag ska göra allt det här:

Jag har fortfarande en stark önskan att på något sätt fortsätta erbjuda möjligheter för människor att förändra sina liv. Kanske hittar jag ett annat sätt under det här året. Men jag vet också att min vilja och det som händer inte alltid är samma sak. Så vi får se vad det blir. Om ett år vet jag.

Foto: Sage Friedman/Unsplash

Lämna ett svar