Ibland uppstår samtal som är helt fantastiska. De flyter med en egen lätthet. Efteråt är jag uppfylld av en stark livskänsla och förundran inför livet. Men vad är det som händer de gånger det inte blir så? Och hur kan vi öka chansen för djupa meningsfulla samtal?
Celeste Headlee, författare till We Need To Talk, var med om en händelse som fick henne att börja fundera över varför så många av hennes samtal inte blev det djupa eller medkännande samtal hon så gärna ville ha.
Det hela började när en vän berättade om en anhörig som dött och om den sorg hon kände. Celeste svarade då med en egen historia om den sorg hon känt när hennes far dog när hon var ung. Allt för att uttrycka medkänsla. Men Celestes egen berättelse gjorde vännen upprörd.
Händelsen gjorde att hon örjade observera sina egna och andras samtal och kunde efter ett tag peka ut två huvudsakliga samtalssätt. Det avbrytande samtalssättet som hon benämner skiftesrespons och det fördjupande sättet som hon benämner stöttande respons.
Celeste upptäckte helt enkelt hur hon hela tiden kapade sina vänners samtal. Istället för att lyssna på det som kommit upp och ställa mer frågor om det kontrade hon med en egen historia om sig själv utifrån ämnet. Hon döpte därefter det avbrytande samtalssättet för konversationsnarcissism utifrån det egna ensidiga fokuset på att dela sina egna erfarenheter istället för att lyssna på vad den andra parten just sagt.
Här är några exempel på de olika sätten:
Skiftesrespons – det avbrytande sättet
Jag: Usch, jag har så mycket att göra just nu.
Du: Jag med. Jag är helt överväldigad.
Stöttande respons – det stöttande sättet
Jag: Usch, jag har så mycket att göra just nu.
Du: Varför? Vad är det du måste göra?
Skiftesrespons – det avbrytande sättet
Jag: Jag tycker inte om att gå ut sent på kvällarna.
Du: Nej, det har blivit sjukt. Jag läste en artikel om de senaste skjutningarna.
Stöttande respons – det stöttande sättet
Jag: Jag tycker inte om att gå ut sent på kvällarna.
Du: Vad är det du känner då?
Vi menar oftast inget ont med det avbrytande samtalssättet. I de flesta fall vill vi bara visa medkänsla genom att berätta om ett exempel från vårt eget liv för att visa att vi förstår vad de går igenom. Vi hoppas skapa samhörighetskänsla. Men resultatet blir ofta det motsatta.
Och det är inte bara i medkännande samtal vi gör såhär. Vi gör de i de flesta samtal. Istället för att ställa motfrågor: Hur menar du? Berätta mer? Vad får dig att tänka så? Leder vi ofta in samtalet på oss själva, eller till något vi läst eller sett. På det viset uteblir de djupare samtalen. Kvar sitter vi med i slags ping pong-samtal där var och en berättar historier om sig själva. Vi hoppar fram och tillbaka allt eftersom associationskedjan driver oss vidare. Och visst det kan vara trevligt, men vi kan gå miste om att komma djupare i något ämne alls.
Testa att göra annorlunda
Börja uppmärksamma hur du själv gör i samtalen. Tar du över konversationerna? Prova vad som händer om du gör annorlunda!